Destruktiva romanser

Jag minns dem alla, en skara människor jag låtit förfalla.
Uppbjuden till dans, jag gav dem en chans.
En lockelse för stor för att kunna avstå,
en längtan för dyr att kasta bort.
Den första var vacker med en charm så oslagbar.
Vi dansade länge, tills inget fanns kvar.
Jag stod i ett mörker beredd på att falla,
då kom tryggheten och värmde händer så kalla.
En trygghet jag aldrig trott varit sann,
men själen ville ut och det var då som jag sprang.

Jag rymde från trygghet, mig själv och mitt liv.
När allting känns bra tar rastlösheten vid.
Jag sprang åt fel håll, ett medvetet val.
Jag hamnade i ingenmansland hos en odräglig karl.
Han gav mig lite tid att känna mig hel,
återigen så spelades ett spel.
Jag lät mig plågas tills det var dags att fly.
Jag började springa igen och livet spelades i revy.
Upplockad av diverse svin längs en lång och krokig gata.
I jakten på att få älska och att få hata.
Med trassligt hår och smutsiga fötter gick jag längs trottoaren en sen natt,
då dök en annan upp, en helt ny sort.
Han sträckte ut sin hand och bjöd upp mig till dans,
sen tog han med mig någon annanstans.
Jag vaknade i sidenlakan, omringad av dyrbarhet och flärd.
Jag visste att det här var jag egentligen inte värd.
Jag drog mig till mörkret och sa aldrig hejdå.
Jag ville tillbaka till trygghetens vrå.

På vägen tillbaka genom mörkrets dal, ramlade jag in i en okänd karl.
Vi dansade inte i samma takt,
så jag stampade honom på foten och sa barskt god natt.
Med tårar som rann i själ och på kind lät jag mig lyftas av en fläktande vind.
Jag vaknar upp i trygghetens famn efter mardrömmar råa,
på himlen seglar molnen så trista och gråa.
Tryggheten omfamnar mig och torkar bort mina tårar,
han kysser mig på pannan och det är dags att försöka sova.
Han visar en kärlek som jag ej förstår mig på,
han ger av sin glädje för att jag ska orka gå.
Jag väljer att stanna i trygghetens land,
även om jag kommer ge mig iväg på villovägar ibland.

Författare:

Publicerat

Dela: