Det är annorlunda nu....

Vandraren……
Att ett liv kunde vara så svårt hade jag aldrig kunnat föreställa mig förut. Dessa klippiga och branta livsvägar med djupa klyftor, hinder som ständigt står i min väg. Man kan säga att jag vandrat i 29 år utan riktning, utan ett fast mål i livet, utan att förstå eller bli förstådd, ständigt bytt till andra stigar och genvägar utan att egentligen veta vart kompassnålen styr mig. Den fortsätter bara att snurra i oförminskad fart, fortare, fortare, fort….. Sen stannar den lika plötsligt som den startat…..

Det är annorlunda nu……

Mörker……
Hur kunde det bli så många mörka skygglappar i livet?? Varför?
Ångrar mig i dag, att jag varit så osynlig för mig själv, styrt kosan dit näsan pekat och ständigt stött på nya gropar……
Gropar… Inte vilka gropar som helst. En del har varit så djupa, att jag velat avsluta mitt tvetydiga liv i förtid. Varför ?? Det är en fråga som jag ställt mig mången gång utan att hitta svaret…
- Kanske finns det ett svar. Kanske…

Det är annorlunda nu……

Svek……
Det svider i mitt inre, av åratal av svek… Likt en osläckbar eld… Att bli sviken är den hårdaste smällen man kan få, man dukar under av all självförakt och hat, får sinnet att rinna över. Blir apatisk, klentrogen och aggressiv. Dystra prognoser, dystert sinne, hatisk människa, berövad sin sinnesnärvaro… Sin tro. Man låser sig…

Det är annorlunda nu……


Författare:

Publicerat

Dela: