Du är förbytt, vet du det?

Ska jag avra ärlig så visste jag inte riktigt vart jag skulle lägga in den...

A***, underbara A***…
Jag älskade dig över allt annat på jorden, du var som mitt ljus. Min livslåga på något sätt.
Jag älskade att vara i ditt sällskap, du var trevlig, snäll, omtänksam och hade en otroligt fin personlighet.
Varje veckodag fick jag vara med dig i skolan, du var ett år yngre, eller du är det fortfarande.
Sen var det skolavslutning och du flyttade.
Vi har snackat en del på telefon och skickat mail och så, men det är inte samma sak som att vara nära…
Nu är du någon annan, någon Anna som jag inte känner.
Den Anna jag blev kär i var cool, en urhäftig person med världens finaste personlighet.
Nu är du förändrad inte dig lik, förstår du inte det?
När jag läste det senaste mailet höll jag på att ramla av stolen, jag undrade om det verkligen var Du som skrivit till mig eller om det var någon annan?
Men det var du…
Jag vet att du hade dåligt självförtroende, och det är väl den enda logiska förklaringen till att du är förbytt?
Jag antar det…
Visst, du är lika snäll – tror jag. På den biten är du nog inte ändrad.
Men det är ändå inte du…
Du finns för alltid i mitt hjärta, även fast jag inte känner som förr för ditt ”nya du” så finns du där.
Som en fin kompis, men en förändrad sådan.
Saknar Dig.

/en tjej som älskade en tjej som hon aldrig fick...

Författare:

Publicerat

Dela: