Du Kom



Du kom, stannade till
och klev förbi
dröjande kvar en höst
i det andrum som var vårt

mitt i livets korsväg
stod vi rädda och nyvakna
av känslans nycker
- de stormade hungriga
oberörda av vår skuld,
och förnuftet
vände bort sitt ansikte

gömmer i minnet
känslan av din hud
varmskimrande
så åtråvärd att röra vid.



© Karin Dahlin


http://www.capella.net/lyrikrummet/

Författare:

Publicerat

Dela: