En obesvarad längtan

När du ler och lutar mot mig är det som mest mitt hjärta bultar. Slående på den järnport jag satt i dess väg.

Det jag känner för et är en sådan kärlek som aldrig kan förväntas besvaras. Skulle jag med viss förmodan höra från er skulle det befalla mig vemod och sorgebunden.

Min kärlek den förblir avhållsam och kall, sällan hörd om inte en förbipasserande kommentar i vardagen. Om allt för att höra ditt skratt och se ert leende skina som midsommarsolen i mitt mörker.

Författare:

Publicerat

Dela: