EN SAGA














Ryktet det spreds
som en löpeld i torris
det spreds utan vind.
”Häxan skall brännas,
häxan skall brännas.”

Skallande rop från mun till mun
ögonen lyste i skymningskväll.
När bålet var tänt, hon stod surrad
vid pålen med rivna kläder, blödande kropp.

Hon är rödhårig viskningar gick,
flög som gnistor mot himlen.
”Brinn på bålet, brinn” kvinnorna skrek.

Gubbarna dreglade med lyster blick
åt ungflicks hull som sveddes av eld.
”Bränn henne, bränn,” tandlösa gumgap
väste i rök som stank.

Vid bålet den syndfrie, storväxte,
herremanslike prästen stod.
Händerna knäppta krampaktigt,
vitnande knogar kring trygghetens bok.
Vad häxan i enrum sagt som fått den
blekfeta prästen att rodna i skam,
vet endast gud fader och han.

Författare:

Publicerat

Dela: