En sjunde måne

Slagen av en rymdninja
faller jag ner mot jorden,
jag ser dig på sjunde månen
med hand med döden
eller kanske var det bara ensamheten
som hade bytt kläder.
Du plockar isär mig med
din blick medan jag faller
in mot atmosfären.
Gravitationen drar mig allt
snabbare och himlen
är inte längre blå utan klär
sig i din bleknade ögonfärg.
Kyla går sig inom kroppen min
och sätter nålar i mitt hjärta.
Gräset som börja synas har
bytt färg till vit färg, vit
som snö och inom en
kort stund så kommer det
blandas med vår favoritfärg.

Författare:

Publicerat

Dela: