Ensam

Ensam

Gräv ner mig i skiten av vära stunder
Begrav mig där med alla våra minnen
Glöm inte min kropp, min själ och mina sinnen
Ta allt som jag en gång så lyckligt gav dig
I kistan ryms vår förlorade kärlek

Där kommer jag ligga, på platsen för de döda
På begravningsplatsen för brustna hjärtan
En plats där livets ljus aldrig mer kommer att glöda
Och aldrig rösten av ömhet kommer att ljuda
En plats som inte lindrar nån smärta

Här sitter dödens korpar för att vakta
Här blåser ensamheterns kalla vind
man kan känna den skära i ens kind
Hoppet visar sig i form av en slocknad fackla
Elden tystnar efterhand som man glömmer

Hur kunde jag tro att det var för evigt
Hur kunde jag tro att det var ödet
Hur kunde jag lägga mitt liv i din famn
Hur kunde jag se mig som din enda

Men allt vackert tar väl nån gång slut
Fast det alltid sårar och blöder
Och nu skjuter lyckan sitt sista salut
Och drömmen är helt plötsligt över
Nu är det du och jag, och inte vi

Men min själ brinner fortfarande för dig
I oändlighetens tomma värld
Mitt hjärta är fortfarande ditt
Varän jag må vara
Och trots de vägar du kommer fara

Jag älskar dig Sara
då, nu, för alltid

Författare:

Publicerat

Dela: