Ensam/Kärlek

En mörk korridor sträcker sig åt båda hållen
Jag står mitt i utan en chans att nå till ena eller
Andra änden…
Jag blundar och sträcker ut mig efter något som jag
Inte kommer att nå fram till..
Plötsligt sträcks en hand ut från mörkret och tar tag i mig.
Jag svängs runt och sluts i en varm famn,
En famn full av värme och kärlek.
Men plötsligt försvinner det…
Jag står i den mörka korridoren igen utan en chans att
Ta mig ut…

--------------------------

Döden är något som smärtar
Men det som smärtar mest är nog att bli lämnad
Blir lämnad när man behöver någon som mest
När man behöver kärlek och närhet från någon som älskar dig
Det är svårt att finna men slutar man leta så lär man
Aldrig finna det man sökt.
Jag letar förgäves utan att finna
Kommer jag någonsin finna?
Jag hoppas det.

---------------------------------

Fattar inte du att jag älskar dig?
Vad ska jag göra för att få in det i din skalle?
Ställa mig och slå dig med en hammare?
Hoppa på dina fötter?
Skrika det i ditt öra?
Viska det mot din hals?
Eller ska jag inte göra något?
Ska jag bara gå härifrån och hoppas?
Hoppas att du någon dag inser
Inser hur mycket jag älskar dig.
Och kanske börja älska mig.
Älska mig.
Jag ber…

--------------------------

Jag slår och hamrar på dig,
Men du står bara där.
Jag skriker att jag hatar dig,
Men du är som döv.
Jag säger att jag älskar dig,
Men får ingen reaktion.
Jag gråter, sjunker ner på golvet,
Du tittar på mig med sorgsna ögon.
Förlåt säger du.
Förlåt – men jag kan inte älska dig.

---------------------------------

Vet du hur illa du gör mig?
Varje gång du leker med mig!
Leker med mina känslor.
Vad är jag för något?
En leksak eller något man kan älska?
Jag vill att du förklarar för mig.
Att du gör ett försök.
Jag vill inte vara något man kan ta fram.
Jag vill finnas där eller så får du säga nej.
Vet du själv vad du vill?
Du gör mig förvirrad.
För jag älskar utan att älskas.

----------------------------

Klockan tickar sakta mot midnatt.
För sakta…
Jag tittar upp mot himlen i ett försök
att finna det jag förlorat…
Snön dalar sakta ner och täcker den
Frostbitna marken med sina
stjärnkristaller.
Tårar rinner ner för mina kinder och
droppar ner i mitt knä.
Det är så tomt, tomheten gör ont.
Mina försök att undkomma den har
misslyckats.
Istället sitter jag här och väntar på
midnatt.
Midnatt kommer och med den en ny
dag, ett nytt år.
Jag reser mig sakta upp, tårkar tårarna
och beger mig hemåt med fyrverkerierna
som firar in det nya året, men som för mig
firar in ett nytt helvete i mitt liv,
ett nytt år med saknad och svek.
Kommer jag någonsin finna det jag en
gång förlorat?
Kommer jag någonsin finna kärlek igen?

Skriven av: Linda