Estab Lissabon/ Kapitel2

Nästa morgon var Pedro totalt utvilad. Han hade lite träningsvärk, erkände han. Det enda som
hördes den tidiga lördagsmorgonen var Pierres snarkningar. Annars var det helt tyst. Han
klädde snabbt på sig, tog en snabb frukost med innehållet av en tallrik med fil och Cornflakes
och två smörgåsar med ost och skinka på. Han tog också ett äpple i handen. Han gick ut ur
huset andfådd efter den snabba påklädningen. Träningen började om en halvtimme så han hade
gott om tid så gick därför först ner till torget. Godisaffären hade precis öppnat och likaså
sportbaren ”Houses”. Han smög in i godisaffären och köpte lite godis för sina fickpengar. Han
slängde ytterligare en blick på klockan. Tjugo minuter kvar. Han gick in på Houses och på tv:n
så såg han repris av gårdagens match Porto-Benfica. Matchen var nästan slut och Benfica ledde
med 2-0. Han fick en chock när han såg att Simao satt vid ett bord i ett mörkt hörn.
- Hej Simao, sa Pedro glatt och gick fram till honom.
- Gå till träningen Pedro, mumlade han buttert.
- Men du då? frågade Pedro sårat.
- Jag kommer, sa han med mörk röst. Simao reste sig vinglande upp och gick stelt ut från
Houses. När Pedro gick ut var Simao som bortblåst. Han sprang så snabbt han kunde till
idrottsplatsen och där stod Simao som en helt ny människa.
- Ok grabbar, börja med att springa två varv runt planen som uppvärmning, beordrade han
strängt men ändå vänligt. Och glöm inte att stretcha, lade han till med ett leende på läpparna.
Bernd sprang samtidigt iväg för att hämta västar så att dom skulle kunna spela match.
När han kom tillbaks delades dom in i lag. Lagen var följande:
Lag1:
Pedro, Armando, Paulo, Felipe, Sai,
Lag2:
Luis, Willian, Victor, Joa, Nuno och Ricardo.
- Grm, grymtade Bernd när dom ställde upp för match.
- Ja tack för påminnelsen Bernd, första halvlek står Maurice i lag 1 och i den andra i lag2.
Klara? Han blåste kraftigt i visselpipan. Pedro fick snabbt bollen genom en pass av Sai. Han
rusade upp längs vänsterkanten.
- Gå upp då! skrek han. Armando var då vid straffområdet på ett kick.
- Markera Armando, Ricardo, skrek Simao.
- In i mitten Sai, skrek Bernd irriterat. Sai rusade in till mitten. Pedro skrek ut all sin kraft och
sköt bollen in i straffområdet. När bollen slagits ställde han sig i position precis utanför
straffområdet. Men Victor dämpade bollen med sina ben och slog upp den till Nuno. Nuno
passade mellan benen på Felipe till Luis. Luis var inte iskall utan sköt den högt över målet.
- Där ska ni jobba hem! skrek Simao och flinade. Pedro satte armarna i kors och skakade.
- Pedro, du är lagkapten och ska styra upp spelet. Och i lag2 är Victor det. Pedro nickade och
Maurice rullade ut bollen till honom. Pedro tog bollen och koncentrerade sig när han mötte
Luis. Då gjorde Pedro något han aldrig gjort förut. Han gjorde en perfekt helikopter förbi Luis.
Han fintade förbi hela laget och när han kom med målvakten. Där gjorde han en hypersnabb
dragning och slog sen bollen i mål.
- Vilket mål! skrek Simao och Bernd och applåderade.
- Hur fan gjorde du det där Pedro? skrek Sai glatt och gjorde hi-fi med honom. Pedro log. Han
hade aldrig gjort ett snyggare mål. Men glädjen var kortvarig. Luis blev förbannad och sköt ett
långt och hårt skott som kom över Maurice. I andra halvlek fick lag2 Maurice. Men det slutade
1-1. Pedro sprang snabbt hem och satte sig till rätta vid tv-spelet. ”The army of the Oracle” var
spelet som han spelade. Man fick välja om man ville vara en kort och liten tjej som är svag och
snabb eller en stor kille med stora muskler eller en robot som var mitt i mellan. Sen skulle man
döda Oraklets arm’e som bestod av zombies, mumier, vampyrer och drakar.
- Jaa! skrek han så det hördes genom hela kvarteret när han klarade bossen draken Mandrake.
- Var tyst Pedro och kom upp och ät, röt hans mamma från köket. Pedro mumlade några
svordomar och gick upp från källaren. Maten var pasta och köttfärsås. Under maten var Pierre
som vanligt störande och irriterande.
- Jag går och köper godis, mumlade Pedro och reste sig upp.
- Har du gjort läxorna? frågade mamma spänt.
- Vi har inga läxor på helgerna mamma, suckade Pedro.
- Ja just det, men jag hoppas ni jobbar hårdare i skolan då, sa hon surt. Pedro åkte ner till
godisaffären och köpte ännu mera godis. Expediten var en man som Pedro kände väl.
Jorge.
- Ska du ha ännu mera godis Gonzales? frågade han och flinade med sitt leende som var fullt av
fula tänder.
- Faktiskt Jorge, svarade Pedro irriterat. Jäklar! utbrast han när han såg att han hade tre kronor
för lite.
- De e ok, sa Jorge och tog emot pengarna. Men du är skyldig mig tre kronor Gonzales, lade han
hotande till lite på skoj. När han kom hem satt redan mamma och Pierre bänkade framför tv:n.
- Jag vill också ha godis, skrek Pierre när han såg godispåsen.
- Ge häflten till Pierre Pedrotski, mumlade mamma bittert.
- Men han får ju fy fanken köpa för sina egna pengar, skrek Pedro och puttade undan honom.
- Han är liten Pedrotski Clarence Gonzales, morrade hon ilsket.
- Jag heter Pedro! tjöt han och tog sitt godis och rusade upp på sitt rum. Chit, sa han när han
kom på att dom skulle ha lång genomgång av Stighjort imorgon. Han orkade inte tänka mera på
det jobbiga och försökte somna. Det gjorde han...

Skriven av: The Paradise