Fem tankar efter Montaigne

Fem tankar efter Montaigne

i

Att ta den andre på allvar är detsamma som att vara villig att ta upp hennes meningar till eftertanke. Venetianska fönster slår upp och slår igen. En gång var jag en ung man.

ii

Efter många år slår jag mig nu till ro för att slippa grubbla. Nyfikenheten har drabbats av afasi. Samtidigt ser jag långa soliga somrar växla med år är av regn och kyla. Min ro oroar mig.

iii

Onsdag. Så ledigt döden andas. Ändå är vi. Tänk: en lång promenad. En blixt. En metamorfos. Tänk det - du som jag tänker på.

iv

Svala, kyska gestalter viskar sina hemligheter. Jag fryser med mitt visitkort i handen.

v

Kanske fann jag en sång idag. Utrest från orten, på väg mot staden. Tätt tryckt mot ansikten klädda i frusna tankar.

Författare:

Publicerat

Dela: