Främling till vän och runt igen

Främling blev till vän. Ögonen faller på detta ansikte, som jag nu är intimt familjär med. Förut en främling, det gick så fort. Blundar jag så står personen där, alla dragen ligger klara för mig. Stadig hand som med finstämmiga penseldrag format porträttet för mitt inre galleri. Men tiden har gått. Dess kyliga likgiltighet har fått färgen att flagna och virvla bort i minnenas dunkla stormbyar. Porträttet är ofullständigt, det föreställer inte längre något. Abstrakt. Jag stirrar på en främlings ansikte – åter igen.

Författare:

Publicerat

Dela: