Min vackra glittrande stjärna, lik en diamant
på den svarta sammetshimmlen.
Viskar tyst mitt namn
lugnar mig
tröstar min gråtande själ.
Blinkar mot mig i natten
säger att allt kommer att bli bra igen,
som förrut.
Det finns ännu hopp, hopp om mig och min värld.
Tack vare min glittrande stjärna.
Vilande och vakande.
Skriven: 9 november - 2000.
Författare:
Maria Thulin
Publicerat 17-11-2001 23:00:00Dela:
