Glömma

Du glömmer mig med tiden, våra minnen, mina ord rinner som vatten ner för stigen,

Jag känner mig riven, som ett papper du klyver i mitten och tänder på mig, för att se hur jag lider,

Med mitt blod jag skriver, texter som på fornatiden, du läser sen slänger, å tycker att jag är efterbliven,

Men hur i hela friden, har du fått för dig att vara kär i spiren, han som alltid velat dig illa i livet,

O krossa dina drömmar låsa in dom i en låda o frysa dom under isen.

Författare:

Publicerat

Dela: