Hon som dog

Han talde vackert hans tal va så lent
hon trodde blint på vad han lovade och sa
när vardagen kom in i deras liv var det för sent
gav sitt brinnande hjärta hon gav honom allt varje da

Rösten som varnade ville hon inte höra på
det var då inte nu det är inte jag det var då
att hon alla tecken kunde se och tyda
hans hår hans ansikte på kudden så vackert det pryda
Inte då Inte då

Sveket kom som en dödspil rakt in i hennes hjärta
hon svalde en klump blundade ville inte se
orkade inte känna dess sårande förödande smärta
så blev det för hon hon slutade att kärlek se och ge.

Författare:

Publicerat

Dela: