I Cirklar Av Rost & andra dikter

I CIRKLAR AV ROST

I cirklar av rost
är dolda, undangömda
hemligheter och tårar
från glömda människor
marmor som formats
till tankar om skönhet
täcks av förakt
och ihåliga skratt
I ett moln av avgaser
och ett frätande hav
av stinkande avfall
är drunknandet
en vardags befrielse



WANDERLUST

Jag längtar till
havet och kullarna
och de ljusa små skogarna
till att stiga ner
genom tiden, till fötterna
och vandringens dans
genom landskapen
där vindarna från havet
fyller lungorna
med en luft som
är lugnande och tidlös
och en bot för sinnet



FRAMFÖR EN STATY

Jag skall lyfta
en blänkande sabel
och i full uniform
grå som hjärtats sorg
salutera statyn
som rests över
gårdagen, över storheten
över den augusta majestät
som vilar över ytorna
och den vita snön
skall hölja
det trädbesmyckade landet
de vissnade grässtråna
de förstenade drömmarna
i ett täcke av renhet
och den skarpa
vintersolens ljus
lägger mina trötta ögon
i en klädsam skugga
I morgondagen
där hjärtat väntar
på sin befrielse
och sina segrar



DEN VILDA JAKTEN III

Wod! Wod! Wotigez her!
Middem in dem weg!
Ett vinddrag genom
granars tyngda kronor
en kyla som får
en gråklädd dräng
att dra kläderna
närmare mot kroppen
och sedan skallen
vars eko befruktar
de osynliga höjderna
med livssorgens avkomma
hundarna, hästarna
de gravsatta männen
kåpbärare, stridsfuror
den rasandes här
bågarna, spjuten
galderfylld gnyfarare
som om den strömmat
från en annan tidsflod
rusar den fram
gjuter fruktan
i midvinternattens dödsgrepp
betvingar vad den finner
och är borta..



DEN VILDA JAKTEN IV

Han är förvisad
till midvinternätternas
råkalla vindar
utstött från tiden
och höga härligheten
i de guldsmyckade hallarna
Han har i Världsträdet hängt
men har nu fallit
in i ovissheten
likt ett irrbloss om natten
över nordens skogar
fyller han och hans
vilda kämpars brinnande ögon
den hotfulla magiska jultiden
De har handlöst fallit
in i den fördömda
den tragiska och extatiska
tillvaro som är
Den Vilda Jakten
och har sitt minne överlämnat
åt det förbirusande
åt nattdimmans sönderrivande
och det vördade landskapets
övergivande

Skriven av: Sven André