I deras tvivel fanns min sanning

Så nu är du tom,
Morgonen,
Jag känner den väl,
Saknaden,
Du var dess orsak,
Om natten,
Vi smög på månen,
I gräset,
Myrorna kröp snabbt förbi,
Kind mot kind,
Vi mindes allt och ingenting,
Löftet,
Jag visste du ljög,
Idag,
Du gick och kom aldrig mer,
Smärtan,
Den går att leva med

Rosenknopp,
Du är ett barn,
Röda läppar,
Smackar så högt,
Takfläktsbrus,
Ljudet värker i öron av silke,
Aldrig aldrig,
Blev kanske kanske,
Tevetjat och bibelprat,
Vem orkar sålla?
Sparka på den som ligger,
Skjut den du blev,
Vakna aldrig mer,
Spotta sönder en polis,
Förakta dem som ljög,
Om fred som blev krig,
Om liv som blev död

Varmt var hans blod då det rann ut på vår öppna gata,
Sverige, älskar du verkligen alla? Varför låter du dem då fortsätta hata?
Ut ur vårt land, ljöd folkets sånger,
Han stod vänd mot solen, tänkte på landet, dit han längtat tillbaka så många gånger,
Ord och spott blev våld,
Mannen i sin grå kostym tog fram papper om asyl,
Du är ej berättigad till liv,
Skrek nazisten och släckte hatet med sin vassa kniv,
Änglarna viskar om försoning,
Politikerna skryter om vårt lands oordning,
Makten föll ur kärlekshänder,
Du kan nog hitta den igen, om du letar i de mörkaste av gränder,
Smutsiga fingrar strök flickan varsamt över håret,
Hans hand sökte sig efter mjuka lögner ner till insidan av låret,
Skrik och fly dit ondskan är frusen,
Där kommer du möta alla dina likar, de är flera hundra tusen,
Tystnaden gav kroppen ro,
Men för livet hyser du inte längre någon tilltro,
Kan olyckan vinna den stora striden,
Kommer nog lyckan till dig med tiden,
Be till den Gud du vet lyssnar,
Slut ögonen, vaggas till ro av sången som dig till sömns vyssjar,
Fuktig var jorden du lades i,
De grät över kistan, ville inte förstå varför det var du, som låg däri

Skriven av: Jenny Morén