Isabella

Vackra Isabella målar
osynliga blommor på min hand
Hon gör linjerna i rött och grönt
Hon sätter samman dem i band

Isabella och jag har delat liv
I väldigt många år
Hon har varit som en del av mig
Och sådant sätter sina spår

Det var mitt beslut att ta farväl
Det var aldrig hennes fel
Men nog ångrar jag mig så smått ändå
Jag känner mig inte hel

Beslutet var så lätt att fatta
Jag ville ta ett extra steg
Och du är den som hindrat mig
När jag själv inte varit för feg

Men steget var stort
Mellan beslut och handling
Fast saker ändrades mellan oss
Mitt liv behövde en förvandling

Tillfället måste vara rätt
Jag var noga med tid och plats
Att hoppa från klippan är inte så svårt
Men jag tvekade när jag tog sats

Jag minns det var en lördag
Och jag var klädd i rött
Du såg på mig så frågande
Du verkade nästan stött

Du undrade om jag var säker
Om jag fattat mitt beslut
Och jag tänkte igenom alternativen
Och blev bara säkrare än förut

Du hindrade mig egentligen aldrig
Det var jag som såg det så
Men nu är det för sent att ändra
Det kan aldrig bli som det var då

Jag minns en känsla av nakenhet
Jag blottade mig totalt
Och nog gick det väl rätt bra ändå
Det kunde ha blivit katastrofalt

Men ögonblicket minns jag än
Hur du sade ditt farväl
Jag stod kvar och höll om mig själv
Det gjorde så ont i min själ

Jag trodde det skulle bli lätt
Men Isabella, se, det svider
Du vände om, så stolt du går
Och jag står kvar och lider

Inte så att jag saknar dig
Mitt beslut var rätt och riktigt
Visst kändes det tomt när du åkte
Men det är faktiskt inte så viktigt

Isabella, dina mönster
Har tiden suddat ut
Du finns kvar i mitt minne
Men inte som förut

Isabella är förlorad
Men glädjen är ett hav
Isabella var den oskyldiga
Som tiden övergav

Skriven av: Catharina Rossander