IV

En liten eld längst in i en gränd. En mors öga i nyheterna. Världen är både uppkopplad och inkopplad. Grym är den. 

Genom ett stort, rentvättat fönster flyr min ande. Dräkterna hänger på tork. Som jag ville att vi nådde varandra utan att skära oss på splittret. 

Det är inte många som vet det, men Sokrates pappa hette Bengt. Mina associationer går i spinn. 

Hur kan man, på ett papper skört som skymningen, skriva begripligt? Stillheten och tomheten är allt. Med riskorn delar jag sålunda upp mitt liv. Detta är att spela schack, inte med döden, utan med en zenmästare. Jag kände honom personligen för tusen år sedan.

Författare:

Publicerat

Dela: