kärlek är som nykterism, något man strävar efter men aldrig något man lyckas med

vi ligger på din soffa, du har skog på ena väggen och en inomhusbalkong på den andra
vägg tre och fyra är vita
och jag stirrar på ditt tak med samma färg
vi pratar om allt jag kan få fram ord till
du tycker att jag har en naiv syn på världen
du tycker att jag borde sluta se ner på mig själv
du förstår att jag inte är någon vacker tjej i en film som man kan fixa
du förstår att jag är ensam egentligen
du säger till mig
du är inte galen, behöver inte fixas
fast jag vet
att du hatar svensk musik
jag kan inte sova så jag ser på tv tills jag glömmer bort vem jag är
du ligger bredvid mig och jag vet att jag förstör din natt också
varför går det aldrig att sova när någons nakna kött är bredvid en?
varför är det jobbigt att känna en annan människas värme?
varför är hud så tunn och sårbar?
det här är sista kvällen för oss
och det vet vi båda

tusen små skrapsår
svullna läppar
ett leende
några dåliga skämt som du skrattar åt
jag som hoppas att ingen märker
jag tänker på hur du lever i ett dött förhållande
med någon som inte är jag
med någon som har flyttat iväg med en gravidmage och fästman
jag tror inte jag skulle kunna leva i ett riktigt förhållande
det hänger över oss som ett rökmoln som en början på en eld
som när jag rökte på din balkong
men ändå så skrattar vi och jag kysser dig
hej då
och du kysser mig
ska du gå?
jag antar att jag ska det.
hej då.
jag hoppas att du hittade ägaren till strumpbyxorna.
Hoppas att du har kvar tavlan.
Hoppas att du aldrig blir lycklig, ditt jävla äckel.

Författare:

Publicerat

Dela: