Kärleken jag aldrig fick

Jag vandrade fram, på den snötäckta backen.
Jag hade blivit drabbad av kärleksattacken.
Första gången jag såg dig var år 1992.
Jag anade aldrig att mitt hjärta så fort kunde slå.
Trotts att det var kallt, så var jag väldigt varm.
Blodet susade fram i mina ådror, jag föll så för din charm.
Trotts att ditt leende ej var till mig, utan till en annan tös.
Så log jag ändå stort tillbaks, och förälskelsen den lös.
Lös i mitt hjärta, men slocknade tillslut.
Den tiden då jag tänkte på dig, har nu runnigt ut.
Den är borta. Känslorna dom finns ej kvar.
Livet är så långt ändå, och nya kliv man tar.
Jag vet ej vad som fick mig så kär, vad det egentligen var som hände.
Men en sak är säker, du får aldrig veta vad jag en gång kände.

Författare:

Publicerat

Dela: