Kriget förde oss samman

Kriget förde oss samman på ett märkligt sätt
fast långt efter att du tagit dig hit på egen hand
Som en liten ännu inte flygfärdig fågel
kastades du med kärlek ut ur ditt trygga bo
ensam i världen och ingen som berättat något
fick du treva dig fram i livets labyrint

Ensam i den tillvaron utan en enda vuxen
tog du dig till ett land så långt långt bort
bort från en trygghet men också ett krig
ett nytt språk som du inte förstod ett ord av

Men din styrka och din beslutsamhet segrade
och du lärde dig alltmer och gjorde stora framsteg
Som den vackra och starka person du blivit
lärde jag känna dig på ett slumpartat sätt
som en vacker blomma på en sommaräng
och du blev snabbt min allra bästa vän

Det kändes som om vi alltid varit tillsammans
och inte som första gången vi träffades
Jag har inte upplevt samma sak som du
men känner igen utsattheten och ensamheten
och känslan att bara ha mig själv i livet
att inte ha ett tryggt bo utan falla ur tryggheten
den känner jag igen i dig och din berättelse

En vacker själ med stor empatisk förmåga
ett möte med en själ så varm och full av liv
hittar man bara hos någon som varit ensam
som fått ställa sina frågor och också svarat själv
när ingen fanns som borde varit där

Ditt hjärta är som en varm och go filt
att värma sig i och känna tillit och glädje
Ditt lättsamma sätt och din humor
finns bara hos människor som kämpat
och nån klagan eller bitterhet finns inte
och där hittade vi varandra på djupet
Vi två på samma stig på livets väg
Älskar dig på mitt eget speciella sätt

Författare:

Publicerat

Dela: