Längtan till frihet




Längtan till frihet förde mig allt längre bort
Bojorna höll inte längre fast mig och jag kapade alla linor
Jag såg upp mot himlen och långt över havet
Det skrämde mig men jag var fast besluten

Jag navigerade efter stjärnorna och solen gick ner
Det var mörkt och kallt och endast månen följde mig
Jag frös och tänkte först vända om men beslutet var fattat
Jag skulle aldrig mer återvända till den karga ön
Den ö som jag en gång hade älskat

Morgonen grydde och solen steg över horisonten
Långt framför mig såg jag stranden jag saknat så länge
Den strand jag en gång lämnat men nu återvänder till
Det varma vattnet och grönskan
De vackra blommorna och alla dofter
Vår strand där vi möttes första gången
Finns du kvar och minns du mig
Minns du vår tid tillsammans
När alla stormar rasat och dagen alltid var ljus
Jag återvänder från ett mörker på den karga ön
Från ett hav som var svart och skrämde mig
Till en strand där sanden är len och där havet är turkosblått
Jag återvänder til dig som jag en gång lämnade
Jag minns och hoppas
Finns du kvar

Författare:

Publicerat

Dela: