Leende?

Ett leende sa hon, ibland kan ett leende gömma tusen tårar.
Jag halkar runt på isen, stapplar och halkar. Svär åt den att brista. Om den brast skulle jag då tacksamt sjunka eller glädjas åt känslan av panik som på nytt skulle få mig att känna mig vid liv.
Vad skulle jag tänka då jag sjönk.

Jag står på biltaket och skriker någon skriker tillbaka och frågar vad fan jag gör. Ett leende döljer mitt ansikte och jag svarar något jag inte minns. Hör någon skrika att dom ringt polisen jag springer jag ler jag ler mer än jag springer.

Du får älska mig om du vill men du måste inte, ta min kärlek och gå sen, jag är van. Utnyttja, låssas, missförstå. Jag är van. Även du kan le på låssas.
Nej inte är jag rolig självsäker eller intressant. Depressionen har format mig till någon jag själv inte känner igen. Jag har byggt upp min mur så låt mig vara. Stanna inte vänd dig inte men se mig för den jag är. Hjälp mig till ytan och led mig i land så ska jag ta dig till månen eller mer. Jag är stark och jag kan. Måste bara slå mig in och döda den jäveln där i spegeln som dränker mig när han ler.

Författare:

Publicerat

Dela: