Madeleine 1:a delen

Det var en flicka en gång som satt på en gren,
och denna lilla flicka med vårtigt ansikte hette Madeleine.
Man uttalar det inte som skriften lyder utan som det låter,
för säger man det fel så kanske Lein gråter.
Men denna flicka som du nu vet som jag sagt heter Madeleine,
hon satt som du också vet som jag också satt på en stor och tjock gren.
Men tyngden av Madeleins stora feta arsel eller ska man säga bak,
gjorde så att grenen med ett tu ti gick sönder med ett brak.
Inte för att vara elak men jag måste säga hur det gick när Madeleine föll ner,
det var nära att hon bröt nacken och isåfall vi aldrig skulle henne mer ser.
Men nu så blev det alltså så att Madeleine överlevde med ett skratt,
så hon tog ett djupt andetag och kissade sedan ut en skvatt.
När hon tömt sin blåsa och åter var redo för nya roliga ting i världen och äventyr,
så klättrade hon åter upp i trädet för att svinga runt och bli sådär roligt yr.
Madeleine satt snart igen på en ännu tjockare av trädets gren,
och där satt hon hejdlöst flinande och sjöng och dinglade med sina särade ben.
När Madeleine var klar med detta klappade hon sin lilla stjärt,
och det gick så otroligt fort att hon råkade släppa av jordens skakigaste fjärt.
Av detta luftutsläpp som så kraftigt skakade allt runt omkring så grenen sprack,
och Madeleine hon dinglade till och föll ner mot marken och landade i en pissmyrstack.
Det var otroligt tur för myrorna de dog tyvärr av all dessa muskler hon hade,
men Lein var glad för hon överlevde ladde.
Upp ur stackens hårda strån sprang Madeleine bort från trädet hon suttit i,
eftersom några som i trädet bodde och dessa var mycket ilskna bi.
Bina hade hört och känt lukten av Leins brakare prutt,
och nu så ville de skära ner henne till ett ruttet äppelskrutt.
Madeleine hon sprang till sin mamma så rar
och så blev hon bar...
orkar inte skriva mera om denna flicka just nu,
men oroa dig inte det kommer mera lilla du!

Kramar och pussar från Leins lilla vän,
som henne gärna sätter i nätet kläm.

Skriven av: Helena Hjerpe