Marssnö & andra dikter

MARSSNÖ

jag gick ut från värmen idag
från vilan och böckernas försjunkenhet
och fann den värld
som nyss smekts av vårens viskningar
höljd i ett moln av tidig vårsnö
Bleka var människornas anleten
mjölkblek den värld de lever i
för ännu en dag, för ännu en natt
Vart åldrigt hus bar en kappa
av vördnadsvärd marssnö
gammal som tiden själv
Vi är fångar mellan snöfallen
Kung Bores sista trötta nyck
en hyllning till allt dygnsgammalt
rent men för alltid ofruktbart
och borta i nästa andetag, i nästa solstråle
ty var är nu den snö, som föll igår?


MORGONMÄNNEN

Jag vaknade en morgon
till ljudet av de kåpklädda
morgonmännens palaver
Klädda i den gråhet
som hör fruktans skymning till
flög deras otydliga ord
genom luften, genom rädslan
Ljudet av gåtfulla synder
och tillvarons eviga hjälplöshet
sköljde emot min själ
och sköljer mot mig än


REDO?

Står jag redo
att kasta mig in i framtidens slagfält?
eller väntar jag endast
fylld av falskhet, av tvivel
Står nu världen redo
eller kan den bara vänta
och intet annat, intet
förlorad och förlamad
i vinterns förfall
Står våren redo att slå ut
sina snövita liljekonvaljer?
Står vi redo att insupa
deras hotfulla, tunga dofter?


TÖMDA AV SAKNADEN

Han är fylld av den tomhet
som är saknaden av
att förlora fotfästet från vardagen
och svepas bort av det slutgiltiga tumultet
i vars stormvindar döljer sig
kamratskapen och tillförsikten
Kiselstenar lika diamanter
i ett barns trötta ögon
och jag själv är fylld
av lusten till det förflutna
Åtrån till vad som för alltid avslutats
har klätt de år som bort runnit
i nostalgins romantiska guldstoft
och i den tragiska storslagenhetens
virvlande rosenblad

Författare:

Publicerat

Dela: