Mitt ständiga krig


Det är svart det är rött men långt ifrån helt dött
Becksvart som en lång pinande natt
Inne i kriget jag blir bemött med hånskratt
Frustrationen av att springa men inte komma någonvart
Blodet i mina ådror blir helt svart varje natt

Känna kylan krypa upp mot min hals den sedan strypa tills det inte går alls
Fryser till is men börjar tänka att det är rättvist men försöker ändå hålla mig vid liv envist
Den påfrestande kylan som ständigt påminner mig om den vanmakt som försöker segra kriget gediget

Författare:

Publicerat

Dela: