närtrafik

vi som gör världen
ni på bussen utan utgångspunkt utan mål,
ni som ska till eran fylla, era hångel
ge mig lite av era liv,
lite av eran natt
och jag känner inte något nu
för jag vill känna fler människor
vakna upp i fler sängar till fler frukostar,
och när de sjunger 'your floor was the best waking up to'
sjunger de egentligen om oss och våra rollspelskvällar
alltid i skydd av mörkret och av oss själva,
vi som köper våra ansikten och varje kväll varsamt tvättar bort dem med diverse borttagningsmedel
när det kanske inte finns något att ta bort längre
för resten av det som var vi ligger redan i skurhinken
vet du att jag en gång tyckte om dig?
det var innan vi lärde oss täcka
oss själva med något som inte var hud,
gjuta in oss själva i plast
och kanske glömma det som en gång var viktigt
på den tiden då det var plastdockorna som målades istället
när du klippte av det långablondabarbiehåret och målade över hennes ansikte kanske klarblått
tränade bara på att gömma dig för mig
för att du kanske viste redan från början att det var så vi skulle sluta, inslingrade i varandra,
men i något som liknar gladpack men inte lika glatt
någon sorts hinna som
aldrig går att ta sig igenom
är det därför som du aldrig riktigt ser mig?


--------------------------------------------------------------------------------




Författare:

Publicerat

Dela: