Norrköping drömstaden.


Norrköping drömstaden.
Jag tror att det började med att de stod där, och tittade ner på mej, jag låg ner och ville opp.

Nästa gång jag kommer ihåg att jag fanns, var på kvarngatan, ute vid vattenpumpen på gården, jag vattnar blommor, förmodligen är jag tre år det är varmt, jag följer med min mor till grönsaksaffären på hörnan Dalsgatan/ St: persgatan, det luktar mycket speciellt där, min barndoms dofter kan jag minnas när jag vill.

Nu är jag klar för skolan, jag börjar på Kristinaskolan, fröken Wennerberg, jag minns när jag hade påssjukan och farsan skickar mej till skolan efter en vecka.
Fröken Wennerberg vågar inte gå nära mej, behandlar mej som paria, hon lägger fram en bok som jag ska ha, på en bänk, jag får gå fram efter det att hon avlägsnat sig, inför mina kamtater tar jag boken och går hem.... en vecka till.
Livet är tufft för en grabb som är osäker, liten och rädd.

Jag älskar tåg, går ibland till centralstationen via drottninggatan, för att titta på, när tågen kommer och går, det är spännande och mysigt, går sedan hem drömmande.

Till en början bor vi på St: persgatan 49,när jag är tio år, flyttar vi till 63:an.
Där i huset finns det både ramaffär samt en klockaffär, mannen i klockaffären är en stor tjoch man med rött ansikte, förmodligen gillar han att dricka.
Vi bor i gamla kåkar med endast kallvatten i kranen, inget badrum, och vi eldar i stora kakelugnar, jag tror inte att farsan har råd med bättre, han kommer från Polen och har suttit i koncentrationsläger han är ganska sträng.

Jag minns när vi får vårt första kylskåp av märket, Frigidaire (tror jag det hette), min bror som är 7 år äldre jobbar på P Janssons i hamnen, jag tror de håller på med kol.

Nu går jag på De Geerskolan,jag minns min fröken i tvåan Anita Dalgaard man kan inte låta bli att bli smått förälskad, det är nog första gången, spännande!
Skolan ligger nära promenaden, där finns Halvards glass, mmm ännu ett minne med underbar vaniljglassdoft!

Det är sommar, en spännande tid för en nyfiken pojke i en storstad.
Norrköping är som gjort för att utforskas, det finns inte en källare eller vind i husen i min närhet som jag inte varit och besökt.
Min bästa kompis Krister Almén och jag är överallt, vi cyklar till Lindö, på vägen är vi på kungsängens flygplats och sitter i ett gammalt kasserat flygplan.

Så är vi plötsligt i Himmelstalund, där 'lånar' vi en roddbåt, ingen av oss kan ro så bra, men vi klarar oss, tänk om pappa visste, då hade man fått stryk!

När höstlöven faller, är det fullt med blad på hela prommenaden, Krister och jag, hoppar i högarna som man har krattat ihop, vi är lyckliga.

På vintern så tar jag mej till Getängen via gymnastikgatan, jag har ett par väl begagnade skridskor, det är kväll och ganska nyspolat, det är ingen där bara jag, jag känner mej rik, som alldeles själv får åka omkring där.
Vid 12 års ålder så flyttar vi till Skåne, jag måste ta farväl av mitt älskade Norrköping, det känns vemodigt.

Jag drömmer ofta de närmaste åren om Norrköping, mitt hjärtas stad!

Författare:

Publicerat

Dela: