Ögon i dimman



I dimman och mörkret mötte jag din blick
och trots att du nästan blundade såg jag dina ögon
det gnistrade till som ett stänk av silver
och den blå färgen var ännu starkare

Du öppnade munnen och jag mindes knappt din röst
men som en stöt i mitt hjärta mindes jag åter allt
alla minnen kom tillbaka som i en film
och en lång stund stod jag som förstena

Mina fötter kändes som gjutna i cement
och jag försökte säga något
men det kom inte ett ljud ur min mun
sen slocknade silvertrådeen i dina ögon

Du gick förbi och jag vände mig om
nu var du borta och dimman har lättnat
molnen öppnar sig för solens strålar
mitt hjärta blöder och glöder ännu

Författare:

Publicerat

Dela: