På en himmel så vackert blå

Åter igen hopar sig molnen på en himmel som var så vackert blå
fjärilar och bin har lämnat ängen
där alla blommor sträckte sig mot solen
dofterna har försvunnit med den kalla vinden

Mörkret faller sakta ner bakom den vackra kullen
luften är fuktig och det är svårt att andas
åskan hörs på långt avstånd
och regnet är snart här

Jag drar filten över min kropp
och lägger mig för att vila
somnar av brasans sprakande
och drömmer om sommaren som gått
där hav och himmel möttes
i en vackert turkos färg

Endast små lätta moln likt bomullstussar skymde solens heta strålar
sanden var vit och mjuk som puder
och flög lätt i luften
barnen skrattade och byggde sandslott vid strandkanten

Sommaren i huset skulle aldrig mer bli som förr
och jag visste inte att det var den sista sommaren
livet lekte och mitt hjärta var lätt som fjärilens vingar

Hösten kom med mörker och stormar och mitt bröst var tungt
resan hem kändes som en evighet
som aldrig skulle ta slut
barnen sover sött och ovetande om tiden som kommer

Vi säger ingenting och tystnaden är outhärdlig
så var den sommaren över
och nu väntar hösten
Ingenting är sig likt

Författare:

Publicerat

Dela: