profan hommage

Jag har vandrat på stilla slätter och bullriga hav. En av alla dem det aldrig blev något av.

Jag har sett sorg på mödrar så grå,
deras barn var ej sedda, i dunkla fjärran
endast aska dess blick kan förmå
I klara skymmningen hägrar en vy
vi såg på en värld bortom begär och männsklig tragedi

I tygtrasornas förlorade land
där kullerstensgatorna står tomma undrar man
vad är skillnad på mitt och ditt?
Tillsammans vi skall resa till de öppna hav
där syrerna blomstrar i vinterns tidelag


Författare:

Publicerat

Dela: