rankor

på vägen in i mig smeker vinden allt det gröna in i euforiska vidder,
gigantiska vyer fläker ut sin lättja framför metalliskt smakande burar och
dofterna vet sina vrår,
lägger sig tillrätta som rankor kring glödgande uppror och försöker ta mig som en oskuld,
en kraft jag glömt kunde viska har vaknat
och den bedjar;
förlös mig

naturkraften ni besitter,
ta den nu och slit ut mina rankor
slit ut kartorna; vinbärsbladen,
ådrorna, venerna, kvistarna
släpp de visande vägarna fria

till gräset, havet, den nyckfulla vinden;
förlös mig

låt mig falla, ta emot mig
låt aldrig grönskan sina.

Författare:

Publicerat

Dela: