säsonger

På Vintern blv hon sjuk,
nu äter hon på duk,
i sjukhuset salar,
hon får aldrig mer se dalar.

På våren tänker hjon på dalarna därhemma,
på alla godsaker, grönsaker och memma.
Hon hostar och känner sig dödligt sjuk,
men hennes röst är ännu mjuk.

Så sommarn har den mjuka förvunnit,
den mörka fula återvunnit,
hon bara lägger sej ner,
och syns sedan aldrig mer.

På hösten är hon dock så dålig,
och inte mera jättenådig,
hon kan ej röra på sig, inte höra med ögonen,
ja, ohn kan knappt öppna ögonen.

På Vintern är det sorglig säsong,
och hennes liv så jättelång,
är nu slut det gick så till,
det var vad hon vill.

Sluta lida få dö,
sluta att få smärtans spö.
Flingor virvlar i hennes grav,
där stod hela världen - och hennes mor och far.

Vi sörjer dej!

Författare:

Publicerat

Dela: