Soffan

SOFFAN
 
Soffan sliter sitt hår
muddrar sina gömslen
möter mig inte
men glömmer mig inte
vi är ihop
och distinkt separerade
 
Våra skuggor tar varandra
i händerna
vi måste skura vårt golv
det är vad vi mäktar
döva som vi är
för tilltal
och förändringar

Författare:

Publicerat

Dela: