Solen gråter


Någonstans på vägen tappade jag bort allt det som var glittrande ,underbart, kort.

Någonstans någongång sjöng jag på en vacker sång, jag är säker på att jag glömt den en gång.

Någonstans på vägen tappade jag bort det som var sekunden innan jag förstod.

Världen framför mina fötter,
andetag som gjorde att jag log,
inombords & utanpå.

Någonstans fanns det någonting som jag brydde mig om,
tappade jag det på vägen?
hade jag ens skorna på?
Någonstans fanns någon som skulle förstå.

Ack solsting det drabbar mig så.
Om jag bara står i solen för en kort sekund känner jag värmen,
forsätter blunda en stund, världen faller andas tungt.
solen ger mig lugn.
Jag ser det när regnet faller att världen slutat snurra runt.
Då är allt klart, jag vet vart jag ska gå
kan det vara att solen gråter som får det att droppa så?

Författare:

Publicerat

Dela: