Som en duva

Fast frosten målar gräset vitt
står en duva där bekymmersfritt
sittandes på tallkvist
övergiven och sist

Jag genom frostig ruta iakttar
en duva som fortfarande sitter kvar
bortglömd likt jag
denna vinterdag

När Arne Weise tänder sitt ljus i rutan
tänker jag på duvan som är utan
utan släkt och vänner
jag vet hur duvan känner

Författare:

Publicerat

Dela: