Sonett 1-5

Sonett 1

All the beautiful stars are shining bright.
In the sky you can also see the moon.
But only during the darkest black night.
Hurry up the morningsun will rise soon.

The new day dawn with air ful of birds song.
I wish the day will be even better.
The sun shines clear and the day will be long.
I sit down and write to you a letter.

I want to tell you, but you can not hear.
Open your mind I have something to say.
But my voice don’t reach your unaware ear.
So I write to you a letter this day.

You know life is our greatest treasure.
Make it fun and our greatest pleasure.

Januari 2003



Sonett 2

Nu sitter jag här i skolan igen.
Jag längtar bort, kan jag inte få gå?
Det närmar sig sitt slut har jag på känn.
Bara jag får tag på syon ändå.

Men borta är hon, hon finns inte här.
Var ska jag gå för att finna henne?
Jag söker i skolan, hon är ej där.
Syon, vad gör egentligen denne?

Jag bryr mig ej om fysiska lagar.
Nu är endast tjugo minuter kvar.
Jag vill bort, jag lider alla dagar,
men ändring skall ske i framtiden snar.

Hitta någonting för mig att göra,
så jag ej min framtid vill förstöra.

2003-03-06



Sonett 3

Jag kan mig ej på skolan begripa.
Alla som pluggar och har ett ståhej.
Att man så på betygen ska slipa.
Det måste finnas något bättre, säg.

Jag önskar jag visste vad jag ville.
Jag vet bara att jag ej vill va’ här.
Jag är faktiskt inte något snille.
Jag blir snart galen jag lovar och svär.

Vill göra något med mina händer,
använda fantasin, skriva en bok.
Förstår du det budskap som jag sänder?
Kommer jag ej bort snart går allt på tok.

Snälla du sluta motarbeta mig.
Jag är en vanlig fast ombytlig tjej.

2003-03-07



Sonett 4

De motarbetar mig, jag ger snart upp.
Varför får jag ej göra som jag vill?
I min väg finns det en massa fartgupp.
Det går alltmer långsamt, jag står snart still.

Skolan är min långa uppförsbacke.
Jag strävar uppåt utan att nå mål.
Jag tål ej längre att höra snacke’.
Vi är som fiskar i en fisketrål.

Alla dras med, undan kommer ingen.
Ingen vet idag vad som viktigt är.
Kanske är det alla de små tingen.
Det att hålla alla och envar kär.

När du får fram meningen med livet.
Strunta blankt i att få det nedskrivet.

2003-03-10



Sonett 5

Få tag i rätt fisk är inte så lätt.
Snarare sagt nästan så omöjligt.
Men hur kan man veta vem som är rätt?
Att leta förgäves blir ju löjligt.

Havet det blå är alldeles för stort.
I vilken del ska man börja leta?
Våra liv försvinner, det går för fort.
Stilla sätter jag mig för att meta.

Kanske den rätta fisken kommer hit.
Annars simmar jag över Atlanten.
Nej, simma så långt blir bara ett slit.
Jag stannar nog här, vid sjön, på kanten.

Men om du en dag dyker upp hos mig,
behöver jag ej längre söka dig.
(kommer jag för evigt att älska dig.)
2003-04-28

Skriven av: Anna