Sonja

Kommer ihåg när dina ögon möttes med mina,
vi var på ett snurrigt ställe med snurriga människor.
Vilsna i själen, på jakt efter lycka.
Misslyckade och trasiga.
Tokiga men Roliga.
Inlåsta men fria.
Du sa ditt namn och jag sa mitt.

Efter ett tag var vi inte kvar bland alla galningar.
Då såg ja vem du verkligen var, och du såg mig.
Både var rädda, rädda för att bli sårad rädda för att
släppa taget.

Tillslut så började något i mig glöda.
Jag snubblade,trillade för något inuti dig.
Började skratta renodlat, började känna oförfalskat.
Tvivlet började byggas, är detta oäkta?

Nu vet jag.
Tvivlet borta, känslan verklig.
Känslan?
Kärlek och tillgivenhet.
Dåtid, Nutid?
Historia, framtid?
De spelar ingen roll.
Jag vet nu vad jag känner.
Vet du?

Författare:

Publicerat

Dela: