Sorgesång för Europa & andra dikter

SORGESÅNG FÖR EUROPA

I.

I Aftonsolens sista ljus
ligger landet som en dimma
dagens riktmärken har plånats ut
lämnat plats åt nattens ljud
åt månens glåmiga gravsten
Under mina fötter suckar jorden
och drömmer om år som flytt
om större dagar, om ädlare tider
Som genom ett under
har jag kastats genom tiden
tillbaka till det som var
och döljer sig och kommer igen
i den cirkel som omcirklar världen
Under mina fötter ligger något fördolt
en länk, en kedja
till det som ruvar i drömmen


II.

Den sista aftonsolens ljus
faller likt sprakande gnistor
var gnista en eld lik de eldar
som brunnit och bränt och släckts ut
i Europa, i aftonsolens land
För olycklig är dens lott
vars minne gått förlorat
bland maskinernas hjul
Ungdomens blomster har fallit
och kommer att falla igen och igen
Det är dödsryckningarnas fasa
efter att de sista andetagen dragits
i skyttegravarnas kväljande mörker
I ett fält av vita kors
Det är intighetens avtärda hångrin
Endast Europas ruiner vet svaret
Dess hågkomster har malts till damm
som dansar i nattvindens dödsgrepp


III.

Här under mina fötter
vilar källan till all norrön grönska
Är månne roten som ringlar sig
där bland dikets vilda blad
en silverne väg
till Världsträdets stam?
Var är Ödets damer och den Enögdes män
var är Hellas bronshyade heroer
kullarnas legioner och Pendragons son?
I all sorg, bland alla tankar
finns inga minnen av andra tider
av ära och saga, av dåd och död
och av återfödelsens sötma?
Det tycks som om min värld
har tömts på sin själ och väntar på Intet
likt rosen som frusit om natten
Å skall du finna åter
solens helga strålar
i den Sista Tidens skymning?


VARJE LITET HJÄRTA

Varje litet hjärta, varje liten dröm
ska de krossas och gå under
och för alltid glömmas bort?
Varje liten önskan, varje litet hopp
är de Ingenting och skall drunkna
bland världens grymhet och sorg?
Det finns ingenting att hämta
för de som visar sitt trots
för de som kämpar i stillhet
har intet, blott intet till lott


OSS EMELLAN, I DRÖMMAR

I natt var det åter den drömmen
och återigen var den tömd
på en skugga med blonda lockar
och ögon av glädje och sorg
Det är i drömmarna jag vandrar
för att finna dem jag är
I dem skall jag vandra länge än
och kanske skicka ett brev
till dig där du sitter vid havet
och lyssnar till tidens svall
Men vad säger det brevet
ja vad säger mitt liv?

Skriven av: Sven André