Stor kärleksdiktsamling

Det är vi

Du så långt ifrån mig står.
Men ditt hjärta och själ är här.
Jag lovar att jag ifrån dig aldrig går.
Jag ska alltid mot ett löfte av kärlek från dig hålla dig kär.
Det är äntligen vi, och jag hoppas av hela mitt hjärta att det så kommer förbli.
Jag älskar dig och kommer alltid att finnas där för dig.
Du får mig att mitt förflutna som innebär så mycket smärta glömma.
Inför dig kan jag vara mig själv, och behöver inget gömma.
Du är den du är, och det är just i dig jag är kär.
Jag önskar så innerligt att du just nu var här.
Då skulle jag hålla om dig och säga att du är mitt allt.
Att ett liv utan dig skulle vara så himla meningslöst och kallt.
Jag skulle säga att du är hela min värld för mig.
Och att jag aldrig skulle göra något som skulle såra dig.
Jag skulle berätta för dig om hela min dag.
Hur jag utan dig hade varit så osäker och svag.
Eftersom du är mitt halva jag.
Kan du lova mig evig kärlek?
Säga att det här är äkta och att det omöjligt kan sluta med ett svek?
Kan du lova mig det?
Det vet jag att du kan.
När jag för första gången såg dig, alla tvivel om vart mitt liv var på väg försvann.
Det hamnade hos dig, och jag vet att jag kommit rätt.
Jag vet att jag alltid kommer att vara älskad av dig.
Valet var så lätt.
Det var du och det var inget mer.
Jag ingen rädsla eller ånger i dina ögon ser.
Jag ser bara att jag är jag och att du är du och att vi båda befinner oss i varandras hjärtan nu.
Jag kommer alltid när du inte är här att dina leenden och kärleksord till mig minnas.
Jag visste nog hela tiden att du i den speciella platsen i mitt hjärta tillslut skulle finnas.




Rymma med dig

Varför inte vara fri?
När jag vet att jag kan bli.
Jag vill rymma med dig.
För jag vet att du talar sanning när du säger att du älskar mig.
Men jag vågar inte, det kan jag bekänna.
Men jag klarar inte av att alltid känna mitt hjärta bränna.
Jag hatar dig, för när du säger att du älskar mig, får du mig att lida.
Du får mitt hjärta att ännu mera svida.
Ändå vill jag för alltid stå vid din sida.
Även om jag just nu är förbjuden att vara kär, måste du lova att för alltid stanna här.
Du måste lova att aldrig ifrån mig gå.
Jag har aldrig för någon annan känt så.
Jag älskar dig för den underbara människa du är.
Fan att jag skulle sluta vänta på dig och i någon annan bli kär.
Ofta jag önskar att det var du istället för han som var här.
Jag älskar dig så förbannat.
Allting hade varit perfekt nu, om jag från början hos dig hade stannat.
Min högsta önskan är att det åter ska vara vi.
Även om jag vet att det aldrig så kommer förbli.
För det är helt enkelt inte vi.




Hjälp mig satsa

Jag önskar att du mig kunde förlåta.
Att vi tillsammans kunde lösa vår kärleks gåta.
Jag sårade dig, nu vill jag ha dig tillbaka.
Nu är det din tur att säga nej.
Nu är det min tur att övergivenheten få smaka.
Men du måste förstå att jag var tvungen att svika.
Eftersom jag nästan var säker på att du till slut skulle ge vika.
Jag ville att du skulle vara säker.
För jag vet att såren efter dig aldrig läker.
Jag vill att du ska visa vad du verkligen vill.
Då skulle jag kanske veta vad jag ska ta mig till.
Kan du inte försöka ta mig på allvar?
Då skulle det kanske bli rätt beslut jag tar .
Om du bara kunde hjälpa mig igenom det här.
Du vet ju hur det är att vara olyckligt kär.
Är det sant när du säger att du älskar mig?
I så fall kan jag försäkra dig om att jag också älskar dig.
Men jag vågar inte satsa, jag vågar inte försöka.
Om vi skulle satsa tillsammans skulle chanserna mellan oss öka.
Men om du inte vill, vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag måste veta om jag har någon chans hos dig.
Så därför måste du säga vad du verkligen känner för mig




Jag kommer över dig

Varför ska jag sakna dig? Varför måste du få det att göra så ont? Det var inte vi helt enkelt. Jag vet det. Ändå gör det så ont. Jag trodde verkligen att det var vi. Därför gav jag allt. När våra vägar sedan skildes åt kände jag mig så tom. Jag visste att jag hade gjort rätt, men det gjorde ändå så ont. Men jag kommer över dig. Det tomma utrymme du lämnade efter dig kommer en dag att fyllas. Det kommer att fyllas av kärlek från någon som är så mycket bättre än du. Jag kommer över dig. Mitt hjärta är slitet efter allt det gett dig. Det gör så ont. Men jag vet att hjärtat också kommer att läka tillslut. Det gör så ont. Ändå var det jag som sårade dig. Det gör så ont, men jag gjorde rätt. Det får jag inte glömma. Det är nyckeln till att komma över. Men det är du som skadar mig nu. Jag vet att jag sårade dig, men det var bäst för oss båda, det vet du. Du skadar mig, vad du vinner på det vet jag inte, troligen inte du heller. Men jag ska nog visa dig. En dag, då du inte längre existerar i mitt hjärta. En dag, då någon annan har tagit den platsen. En dag, då jag funnit mig själv, då jag funnit den jag älskar. Då ska jag tänka tillbaka på det här. Tänka på det som en osäker punkt i mitt liv. Men det ska inte göra ont. Nej, jag ska inte komma ihåg hur du var. Ska inte minnas hur du såg ut. Jag ska inte komma ihåg något hos dig som får mig att sakna. Jag vet att den tiden kommer. Jag kommer över dig. Nu är det bara ord, men en dag ska jag visa alla. Jag ska visa mig själv och dig att det är sant. En dag ska jag säga mig själv, hela världen och dig att jag inte älskar dig längre. Och jag ska känna djupt inne i mitt hjärta att jag inte ljuger. Jag ska känna att jag menar det, och bli glad över att jag aldrig gav upp.
Jag kommer över dig.




Du är mitt allt

Jag sitter här och gråter.
Gråter för att jag inte vet vad jag känner och för att jag vill ha dig åter.
Du var mitt allt, du var min vän.
Allt var så bra i början, jag tänkte aldrig på hur det kunde bli sen.
Jag trodde inte att jag älskade dig mer.
Men nu, jag saknaden och tomheten ser.
Jag trodde att det skulle kännas bra när det var över.
Jag borde ha förstått att det är nu som jag dig mest behöver.
Du har alltid funnits här för mig, medan jag bara blundat för dig.
Sen då det tog slut, längtade mitt hjärta inte längre ut.
Det längtade efter dig, och jag vet att ditt också längtade efter mig.
Jag vet vad jag betydde för dig.
Och jag kan övertyga dig om att du betydde samma sak för mig.
Nu när allt är slut, vet jag äntligen hur jag känner.
Jag känner att mitt hjärta bränner, när du inte är här.
Nu vet jag hur jag känner för dig, nu vet jag att jag är kär.
Jag älskar dig, och vill för alltid stanna hos dig.
Men jag vet att du inte längre känner detsamma för mig.
Jag vet att du aldrig kommer att förlåta och ta mig åter.
Det är just därför jag nu sitter här och gråter.




För sent

Jag älskar dig, jag har äntligen insett det.
Så sent som igår, försökte jag intala mig själv att jag i dig sket.
Men innerst inne har jag nog alltid vetat att det som alltid funnits mellan oss var kärlek.
Men jag förträngde det, och försökte tänka att livet bara var en lek.
Och att det ändå inte var någon mening att försöka, för det skulle ändå sluta med ett svek.
Men nu har jag förstått, under den tid som gått, att jag inte utan dig kan leva.
Men nu är det för sent.
Du känner inte samma sak för mig mer.
Men ändå ser jag att ditt sorgsna ansikte ler.
Det ler, för du vet att du är älskad, och för att du vågar säga nej.
Så som jag en gång gjorde, då jag sårade dig.
Nu är det din tur att ge tillbaka, nu är det min tur att övergivenheten få smaka.
Jag hade en chans, en chans till livet.
Att du skulle vänta på mig för alltid, tog jag för givet.
Nu är allting slut.
Du säger att du inte mig behöver.
Att det nu, och för alltid är över.
Att du inte mig vill ha, det enda du vill, är att jag ska låta dig va.
Du gör mig ledsen när du säger så.
Jag vill ju inget hellre än att hand i hand med dig, in i kärlekens värld gå.
Men jag har väl inget val, får väl åter i ensamhetens hörn stå.




Det är nu och för alltid över

Varför i det förflutna böka?
När jag inte får tillåta mig själv att åter försöka.
Det skulle bara innebära ännu mer smärta.
Och för det vill jag inte åter igen utsätta ditt hjärta.
Du förtjänar mer.
Men du måste lära dig hur du på en människa ser.
Du måste lära dig att din kärlek förstå.
Annars kommer nog nästa ifrån dig också gå.
Jag visste att du älskade mig.
Men jag fick ändå inte tillräckligt med kärlek från dig.
Men felet var inte bara ditt.
Det var också mitt.
Men jag är den jag är.
Och jag kan inte hjälpa att jag så mycket kärlek begär.
Förlåt för att jag tillslut inte kunde älska dig.
Förlåt för att du fick ditt liv för ett tag förstört på grund av mig.
Men någon gång var det tvunget att hända.
Någon gång måste livet vända.
Varsågod för den kärlek du fått av mig.
Tack för den kärlek jag fått av dig.
Men nu är det slut
Nu måste vi bara lära oss att leva utan att vi varandra behöver.
För det är nu och för alltid över.




Ge utan att få

Jag älskade faktiskt dig.
Men du visste inte vad kärlek var.
Du älskade aldrig mig.
Ändå ville jag ha dig kvar.
Jag behövde dig, men du fanns aldrig där för mig.
På mina kärleksförklaringar till dig, jag aldrig fick svar.
Varför kunde du inte bara lyssna på ditt hjärta?
Det som så tydligt sa att du i mig inte var kär, som sa att du inte mig ville ha där.
Jag kommer alltid att älska dig.
Även om jag alltid kommer att veta att du aldrig kände eller kommer att känna detsamma för mig.




Det bara va

Dina ögon såg in i mina.
Mina såg in i dina.
De fyllda av kärlek och lycka va.
Ingen av oss något sa.
Vi bara var.
Det som då fanns ska alltid i mitt hjärta finnas kvar.
Jag såg aldrig dig som min.
Du såg aldrig mig som din.
Vi bara va.
Vi behövde inte varandra äga och ha.
Allt som behövde finnas där, var vi, det var du och ja.
Även om det inte så skulle förbli var da.
Så var det ändå vi just då.
Jag önskar att det kunde bli mer än så.
Det var vi, det var jag och du.
Jag önskar att det kunde vara så också nu.
Vad har livet för mening om den man älskar inte borde hålla kär?
Vad har livet för mening om inte du är här?
Vi levde för varandra och den tid som då var.
Även om jag visste att jag inte för alltid skulle få ha dig kvar.
Så söker jag fortfarande svar.
Svar på den gåta, som undrar varför vi inte båda kärleken kan förlåta.
Förlåta kärleken som oss båda svek.
Förlåta den för att den gjorde oss så vek.
Förlåta den för att vi lärde oss att behandla den som en lek.
Men det kanske ändå inte var fel.
Det kanske inte just då var så lätt.
Men kärleken kanske gjorde det för våran skull.
För att vi till slut skulle hitta rätt.
Vad är meningen att det ska bli?
Ville kärleken bara visa oss att det skulle vara vi?
Med alla svek och sorger, all lidelse och smärta.
Ville den bara visa var vi hörde hemma.
Svaret var i varandras hjärta.
Men bara din själ och ditt hjärta befinner sig här.
Och bara min själ och mitt hjärta befinner sig hos dig där.
Det är inte lätt att på avstånd hålla någon kär.




Förstår inte vad kärlek är

Förstår mig inte på kärleken, vart den mig för.
Följa den, är kanske det jag bör.
Men är det verkligen det jag nu gör?
Jag vet ju inte vad kärlek är.
Vet inte om det är rätt att just han är här.
Jag förstår inte de beslut jag gör.
Tror inte på alla rykten jag om kärleken hör.
Försöker följa mitt hjärta.
Även om det kanske ibland orsakar mer smärta.
Jag förstår mig inte på kärleken, vad den mig ger.
Jag inte glädjen eller det underbara i den ser.
Ändå vill jag bara ha mer.
Men när kärleken sen tar slut, och mitt hjärta längtar ut.
Måste då allt mellan min vän och mig vara över?
Bara för att jag ny kärlek behöver?
Men om jag då stannar hos min vän, vad säger då hjärtat sen?
Att söka upp kärleken hjärtat mig ber. Men jag bara rädsla och osäkerhet i det ser.
Vågar inte ge mig ut.
Vågar inte låta det mellan min vän och mig ta slut.
Vet inte hur vägen till kärleken ser ut.
Vet inte vad kärlek betyder.
Kanske för att jag inte mitt hjärta lyder.
Vågar inte lita på mitt hjärta.
Är rädd att det kommer att orsaka för mycket smärta.




Jag trodde att jag älskade dig

Jag hatar att du tror att du mig äger.
Kärleken mellan oss inte jämt väger.
Jag kan inte älska dig för den du är, för jag är inte i dig kär.
Jag mår inte bra då du är här.
Det är inget fel på dig.
Felet finns hos mig.
Det var fel av mig att intala mig själv att jag älskade dig.
Jag trodde på det ett tag.
Men sen blev jag för svag.
Jag ljög ju för mig själv.
Jag förstår inte varför jag sårar dig nu.
Ingen har någonsin varit så snäll mot mig som du.
Jag önskar jag kunde ge tillbaka allt som du gett mig.
Men det går inte, för jag älskar inte dig.




Ett liv utan dig

Jag inte livet förstår mig på.
Vet inte vart jag ska gå.
Vet inte vem jag är.
Vet därför inte heller vad jag gör här.
Väntar på någon, men vet inte på vem.
Allt jag vill är väl att bara få komma hem.
Hem till livet där meningen fanns.
Hem dit då livet var en dans.
Men det finns icke mer.
Och vägen tillbaka dit jag inte ser.
För den finns inte där.
Anledningen är att du inte finns här.
Jag sa dig en gång,
att mitt liv inte skulle ha någon mening om inte du ingick.
Du trodde mig inte då.
Kanske jag också kände så.
Men svaret jag sedan fick.
Synd att jag det så sent fick, och innan dess gick.
Utan dig känns mitt liv inte nödvändigt att fullfölja.
Jag har inte längre något att dölja.
Smärtan bara sipprar ut.
För var dag bildas det ny, och den kommer aldrig att ta slut.
Jag är rädd.
Rädd, för att aldrig av ljuset bli sedd.
Jag vill stiga ut i livet.
Men vågar inte ta klivet.
Du väntar ju inte där på mig.
Men jag har ingen anledning att kräva något av dig.
Jag får det att låta som om felet var ditt.
När det faktiskt var mitt.
För bådas bästa är det nog bäst om det är som det är.
Men jag är verkligen ledsen för att jag svek dig, jag svär!
Jag önskar lycka till i framtiden för dig.
Önskar också att någon snart kan komma och rädda mig.




Glömma och förlåta

Det gör så ont.
Hur kan lilla du orsaka en så stor smärta?
Varför har jag stängt in dig i mitt hjärta?
Jag mår så dåligt, jag saknar verkligen dig.
Men det var trots allt jag som lämnade dig.
Jag måste komma över dig.
Jag måste sluta att över dig och ditt liv vaka.
Måste sluta tro och hoppas på den omöjliga chansen att du kommer tillbaka.
För det vet jag att du aldrig gör.
För bådas bästa kanske du inte heller bör.
Det känns som att varje blick du ger,
Varje leende riktat mot någon annan jag ser,
Skär genom mig som en vass klo.
Det jag vill är ju att åter i ditt hjärta få bo.
Men jag vet och förstår att du inte vill ta mig åter.
Men jag förstår inte varför jag sitter här och gråter.
Det var ju jag som sårade dig.
Inte du som sårade mig.
Även om det är över, så har du och kommer alltid att ha det mitt hjärta längtar efter och behöver.
Jag vågar inte längre lita på kärleken.
Vågar inte längre tro att den är sann.
Våran var ju så stark, men vad hände med den en dag?
Jo, den försvann.
Innan var du här, nu är du inte längre här.
Jag måste förstå att jag inte i något förflutet kan vara kär.
Men jag kommer över dig.
Och jag ska då inte låta dig skada mig.
Jag ska visa hela världen vem jag är.
Ska visa att det bara bär lycka med sig att vara kär.
Nyckeln är bara att glömma och förlåta.
Så löser man kärlekens stora gåta.




Förlåt för att jag tog ifrån dig livet

Jag ångrar att jag gjorde som jag gjorde.
Det gör ont att aldrig ha fått träffa dig.
Jag tänker så ofta på dig, om du var en kille eller tjej.
Men det kommer jag aldrig att få veta.
Jag tänkte till och med på vad du skulle heta.
Du skulle heta Fabian.
Jag kände inom mig att du var en kille.
Inte bara för att jag att du skulle vara det ville.
Nej, det fanns inom mig.
Förlåt för att jag svek, och inte höll det jag lovade dig.
Jag vet att du ej kan förlåta.
Varför jag gjorde som jag gjorde är ännu för mig en gåta.
Jag gav dig ett löfte.
Men det jag bröt.
Det var den kvällen, då det bara var du och jag.
Då jag lovade dig livet, det var då vi våra band knöt.
Vi två var ett för ett tag.
Du fanns inom mig varje sekund var dag.
Varje kväll, jag tänker på dig.
Tänker på dig som var en gåva till mig.
Jag var ensam, och du kom för att vara min vän.
Förstår inte varför jag svek dig sen.
Jag gav dig aldrig en chans.
En chans till livet.
Det som vi nu alla tar för givet.
Du fick aldrig vara.
Du fick aldrig visa vem du var.
Jag lät dig inte, jag höll dig inte kvar.
Minnet av känslan att ha dig inom mig jag nästan glömt.
Men smärtan när jag vaknade ur min dvala och förstod hur stort sveket egentligen var, kommer jag alltid att minnas. Du, som en stor smärta och ändå något fint, alltid inom mig kommer att finnas. Det som gör så himla ont. Det som sakta äter upp mig inifrån. Det som jag ständigt tänker på. Det som alltid kommer att smärta. Det som ständigt kommer att plåga mitt hjärta. Det är löftet till dig. Det är det jag lovade dig. Jag minns orden. Som om de precis hade lämnat min mun. Jag känner för en sekund åter känslan att du finns och lever inuti mig. Jag saknar det, jag saknar dig. Det smärtar att veta att du aldrig skulle kunna förlåta mig.
För jag DÖDADE dig




Lämna mig

Jag ser dig var dag. Förut var det ett behag. Men nu känner jag bara smärta, smärta för att du fortfarande finns i mitt hjärta. För att du aldrig försvinner, att kärleken för dig fortfarande brinner. För ett tag sen trodde jag verkligen att det äntligen var över, men nu kan jag inget annat göra än att erkänna att jag dig fortfarande älskar och behöver. Du är alltid här och det känns så hopplöst att i dig inte få vara kär. Det var ju jag som svek. Du är för vek, du borde hata mig, inte låta mig behandla kärleken som om det vore en lek. Du borde finna någon som dig behagar, någon som du tillsammans med kan räkna dagar. Någon som dig förstår, ingen som jag, som bara sviker och går. Jag har en annan. Han är inte som du, som är med en och varannan. Han älskar mig för den jag är, han vet hur det är att på riktigt vara kär. Det vet inte du, du vet inte vad kärlek är, hur det känns att vara uppriktigt kär. Kan du inte förstå att du bara skadar mig? Så som jag kommer att skada dig. Snälla du, lämna mig. Jag älskar dig, men jag vet att det inte är kärlek du vill ha av mig. Du har ingen kärlek att ge, det kan jag se. Det är kärlek jag behöver. Jag önskar av hela mitt hjärta att det som nu finns mellan oss ska gå över. Jag älskar dig, men du kan inte älska mig. Du sårar mig bara ännu mer när du inget tillbaka ger. Om det skulle bli vi, skulle världen gå under. Jag är så säker. Snälla du lämna mig ifred, det finns kanske hopp för att mina sår åter läker.




Trygghet

Att älska dig,
Det gör mig trygg.
Att få känna dina armar hålla om mig,
Det gör mig trygg.
Att få känna din närhet, din värme, din doft,
Det gör mig trygg.
Att få veta, att du alltid finns här,
Det gör mig trygg.
Att få känna känslan av att vara älskad,
Det gör mig trygg.
Att få känna mig trygg,
Gör att jag saknar friheten.




Vem sviker egentligen vem?

Jag ser dig var dag.
Jag kan ju knappast säga att det är ett obehag.
Jag kanske dig aldrig mer få se.
Jag vill dig inte mista.
Jag vill inte att det vi en gång för länge sedan hade ska brista.
Jag vill inte att du för alltid ska försvinna.
Förstår du inte att det är kärleken mellan oss jag åter försöker finna.
Det är du som får mitt hjärta att fortfarande brinna.
Bara att få se på dig,
att få kasta förbjudna blickar, betyder halva mitt liv för mig.
Medan jag bara är en lek för dig.
För det är så jag känner.
Om du bara kunde förstå hur det i mitt hjärta bränner.
Jag vet, det var jag som svek dig.
Men det känns som att du nu dubbelt så mycket sviker mig.





Du betyder allt för mig, jag inget för dig

Jag sitter här och gråter.
Gråter efter dig.
Jag önskar att du åter kunde komma tillbaka till mig.
En gång var du här.
En gång var du i mig kär.
Nu, du inte om mig bryr.
Du ser mig och för att inte åter känna något, du flyr.
Du betyder allt för mig.
Medan jag bara är luft för dig.
Jag har förstått under den tid som gått.
Att du är ljuset i mitt liv och att jag inte utan dig kan leva.
Du är mitt allt, jag blir så sårad när du behandlar mig så kallt.
En gång jag gjorde ett stort misstag, men då var mitt liv ett behag.
Jag kräver inte att du ska förstå.
Men måste du för det gå?
Jag vill ju ha dig här, vill få hålla om dig och vara kär.
Men du vill inte ha mig, får väl lära mig att leva utan dig.
Jag älskar dig, och kommer aldrig att glömma dig.
Om jag låter dig va nu, kan du då inte säga detsamma till mig?




Ensamheten är inte osynlig

Ser du mig inte?
Ser du inte hur ensam jag är?
Eller vill du inte se mig?
Vill du inte se det du är rädd för?
Du är rädd för ensamheten och vill därför inte se den.
Hör du mig inte?
Hör du inte hur jag skriker på hjälp?
Eller vill du inte höra?
Är du rädd för att höra det du är rädd för?
Du är rädd för ensamheten och vill därför inte höra mina rop på hjälp.
Förstår du inte?
Förstår du inte hur ensam jag är?
Förstår du inte hur rädd jag är?
Eller vill du inte förstå?
Är du rädd för att förstå?
Förstå den obegripliga, den ensamma ensamheten.
Jag skriker ju på hjälp!
Du måste höra mig!
Du måste se mig!
Du måste förstå mig!
Du kan inte fly från det.
Men om du ändå bestämmer dig för att göra det, så ta mig med.




Jag glömmer dig aldrig

En gång fanns du här.
En gång var du min vän.
Jag borde inte tänka på det nu, för det var för länge sen.
Men ändå har jag dig inte glömt.
Trots att jag alla minnen av dig gömt.
Jag kan omöjligt glömma dig.
För en gång betydde mer än livet för mig.
En gång betydde du allt.
Men nu är allt mellan oss så kallt.
Jag saknar dig, jag saknar den du var.
Jag önskar så att jag hållit dig kvar.




Hej då

Varför kan jag inte förstå, att det nu är dags att gå?
Gå ut i livet och sluta att ta allt för givet.
En gång var du här.
Nu är du inte längre i mig kär.
Varför kan jag inte sluta att vilja ha mera?
Mitt innersta vill inte fatta att det är över.
Det tror att det fortfarande dig behöver.
Varför kan inte hjärtat slå sig till ro?
Och fatta att du där inte längre vill bo.
Varför kan det inte låta dig gå?
Och låta mig på mina egna ben stå.
Kanske för att det vet att det inte är det jag egentligen vill.
Det jag vill, är att kärleken mellan oss åter ska finnas till.
Men jag tror inte på det och har därför gett upp för länge sedan.
Men hjärtat vill inte ge sig.
Det det inte förstår är att det bara förvärrar svedan.
Det är ju mitt hjärta, det ska ju tillhöra mig.
Men varför lyssnar det då bara till dig?
Varje ord och leende du ger, oavsett vart det är riktat och vad det betyder, det mitt hjärta ser, och tillbaka till dig ler.
Men sorgen jag drabbas av det inte ser, och det lyssnar inte när jag att det ska sluta ber.
Snälla du, släpp mitt hjärta.
Låt mig ensam med det få dela all smärta.
Säg att du hatar mig, att du vill att jag ska låta dig gå.
Du måste få mitt hjärta att förstå.
Det är nu dags att en gång för alla säga hej då.




Jag betydde inget för dig

Jag älskade dig.
Men du inget tillbaka gav.
Du sårade mig.
Fick mig att känna mig som den trasiga snäckan på havsbottnen i ett djupt och svart hav.
Jag inget för dig betydde.
Du verkade inte ens rädd för att visa att du dig inte om mig brydde.
Men jag blundade för det och bara ditt hjärtas bön om att bli älskad lydde.
Du borde ha sagt sanningen.
Men du ifrån den bara flydde.
Du kunde ha undvikit att såra mig.
Men du dig om mig inte brydde.
För jag inget för dig betydde.




Jag hatar dig

Du fanns hos mig och sa dig vara min vän, men vad hände sen?
Du i mig bara sket, från allt som hade med oss att göra du smet.
Du sårade mig, medan jag älskade dig.
Jag ifrån dig tillslut gick, men mitt hjärta du fick.
Jag har dig fortfarande kär.
Men det bästa är nog att du inte fler gånger visar dig här.
Du säger att du mig tillbaka vill ha.
Men jag kan inte förmå mig, när jag tänker på det som va.
Du var mitt allt, ändå behandlade du mig så kallt.
Jag hatar dig för att du nu säger att du vill ha mig åter.
Mitt hjärta hindrar mig från att gå tillbaka. Jag sätter mig ner och gråter.
Jag gråter, för att jag mot min vilja vill att du ska vara här.
Gråter för att jag mot min vilja fortfarande har dig kär.
Du gör inget annat än att såra mig, därför måste jag klara av att säga nej till dig.
Ändå älskar jag dig, men jag vet att du aldrig kan älska mig.
Du förstår inte, du är inte kär i mig. Det är bara som du tror.
Långt inom dig sanningen bor, hitta den och lyssna till ditt hjärta sen.
Lyssna och hör vad det har att säga, vad det vill.
Gör på det sättet hjärtat säger att det ska gå till.
Jag hatar dig för att du fick mig att i dig bli kär.
Jag hatar dig för att du får mitt hjärta att skrika att det vill ha dig här.
Jag hatar dig för att du fått mitt liv förstört, jag som dina känslor knappt rört.
Du aldrig någon kärlek till mig gav, du aldrig ditt hjärta till mig skänkte.
Men min kärlek till dig fanns där, den glimmade och blänkte.
Men den blev så ensam, att den började bli rädd.
Rädd för att aldrig av dig eller ditt hjärta bli sedd.
Den ville att du skulle se och förstå, inte såra och sedan gå.
Du förstod aldrig vem jag var, du inte dig heller brydde.
Inte heller spelade det någon roll om du fick ha mig kvar.
Det kändes som att du mig avskydde.
Men ändå sa du att du i mig var kär, och samtidigt ville du inte vara här.
Jag kan inte hjälpa att jag inte förstår.
Men innerst inne vet jag att det bästa är att jag ifrån dig går.
Du kan aldrig ge mig den kärlek jag behöver.
Så det är bäst att det nu och för all framtid är över.




Du

Du kom en dag då mitt liv var ett enda stort obehag.
Jag kände sedan länge tillbaka att min födsel var ett misstag.
Men du kom, du kom till mig.
Du såg på mig som ingen annan någonsin gjort förut.
Du såg djupt in i mina ögon.
Du tycktes se något där, som var så djupt inne och så dolt att ingen annan någonsin hade kunnat uppfatta det som smärta.
Men du, du kunde förstå, du kunde se den smärta som fanns där.
Du såg till att för mig alltid finnas där.
Du betyder mycket mer för mig än vad du någonsin skulle kunna tro.
Jag vill för alltid i ditt hjärta bo.
När du ser på mig ser du den människa jag föddes till.
När du ser på mig ser du den människa jag innerst inne är.
Jag trodde inte att det fanns någon som du.
Jag trodde inte att jag kunde känna så som jag känner nu.
Jag lever i nuet och försöker att inte tänka på vad som kan hända sen.
Jag skulle inte klara av att bli sårad, rädd och ensam igen.
Mitt hjärta du nu fått, det var från början slitet och grått.
Men du gav det hoppet och livsglädjen åter.
Nu står det inte längre ensamt och gråter.
Jag hoppas att du förstår.
Att när jag nu så mycket kärlek och ömhet av dig får.
Nu när du fått mig att känna mig så trygg och kär, kan du inte lämna mig.
För jag skulle inte klara av att leva ett liv utan dig.




Jag kommer alltid att vara jag

Jag förstår inte vem du är.
Förstår inte heller varför jag håller dig kär.
Dag efter dag, gjorde du mitt liv till ett obehag.
Jag trodde inte längre att jag var jag.
Du ville inte ha mig som mig, så du försökte att få mig att bli som dig.
Men jag vill inte vara dig, jag vill bara älska dig.
Men du kunde inte acceptera mig för den jag va.
Men jag blundade för det och trodde att allt skulle bli bra.
Kan du inte erkänna att du aldrig kär i mig var?
Jag höll dig allt för länge kvar.
Du sårade mig så mycket som ingen annan någonsin gjort.
Det kändes som om jag inte var medveten om det.
Allt gick så fort.
Nu är du inte längre här.
Jag är glad att jag gjorde så här.
För jag mådde inte bra när jag var med dig, för du kunde inte acceptera mig.
Men nu när jag ensam står, kan jag i alla fall glädja mig åt att jag är jag och att jag min egen väg går.




Jag älskade aldrig dig

Förlåt för att jag sårade dig.
Förlåt för att jag dig svek.
Men du borde ha stoppat mig.
Borde inte ha låtit mig behandla kärleken som om det vore en lek.
Jag gjorde allt för att få dig att älska mig.
Men jag glömde bort att själv känna efter vad jag kände för dig.
Jag lurade av dig din kärlek.
Jag lurade av dig ditt hjärta.
Nu får du efter mig ta emot all smärta.
Jag ljuger om jag säger att jag älskade dig.
Men jag talar sanning när jag säger att jag trodde att jag gjorde det.
Du tog hand om mig, du aldrig i mig sket.
Du gav mig kärlek, du gav mig allt.
Du, en sån underbar människa var, därför ville jag ha dig kvar.
Jag ville att du skulle tillhöra mig, jag beundrade verkligen dig.
Men kärleken fanns inte där, jag tror inte ens att jag var kär.
Det känns skönt att du inte längre är här.
Men det gör ont när jag tänker på hur sårad du nu är.
Jag hatar mig själv för att jag gjort detta mot dig.
Jag hatar mig själv för att jag inte tänker på andras känslor.
Jag hatar mig själv för att jag är jag.
Och jag hatar att bli påmind om det var dag.
Jag vet att du saknar mig, men gör inte det.
Glöm mig.
För jag var aldrig värd dig.




Tack för den tid jag fick

Du är inte längre den du var.
Hade du varit det om jag hållit dig kvar?
Kommer jag någonsin på det få svar?
Jag inte kommit över dig än har.
Jag tänker på dig var dag.
Allt som rör dig känns som ett obehag.
Minnena, saknaden och tankarna om dig gör mig svag.
Jag vet inte längre vem jag är.
Vet bara vem jag var.
Och att jag förlorat allt med betydelse har.
Jag vill så gärna hata dig.
Hata dig för att du får mig att känna så här.
Känner att jag inte vill leva om inte du är där.
Varför kommer jag aldrig över dig?
Kan du inte lära mig hur du gjorde då du lärde dig att hata mig?
Jag vet inte vem jag är menad att vara.
Att jag just nu gör fel vet jag bara.
Jag saknar dig, vilket jag inte vill.
Allt känns så hopplöst, vet inte vad jag ska ta mig till.
En gång var du här.
Nu är du inte längre det.
Varför kan jag inte förstå och acceptera?
Vad ska jag göra?
Jag vill ju inte mera.
Jag ständigt din röst får höra.
Dina skratt och dina leenden som aldrig är riktade till mig.
Jag ser på dig, på ett sätt du aldrig mer kommer att se på mig.
Jag älskar dig.
Men du älskar inte mig.
Jag önskar bara att jag det kunde förstå.
Acceptera och sedan gå.
Men jag fick uppleva ett underbar tid tillsammans med dig.
Så tack ändå.




Vi två kan inte bli en

Du ber mig att dig förlåta.
Men jag kan inte sluta gråta.
Gråten är inte på grund av dig, utan på grund av mig.
Det du gjorde orsakade ingen smärta.
All smärta fanns redan i mitt hjärta.
Jag vet inte om jag kan förlåta dig.
För det innebär att jag också måste förlåta mig.
Därför vågar jag inte ta tillbaka dig.
Du är en underbar människa, och jag är dig inte värd.
Du borde finna någon som tar hand om, och älskar dig.
Du borde finna någon som inte är jag.
Du borde inte låta mig såra dig mer.
Jag ingen framtid med dig ser.
Du är du, jag är jag och vi kan aldrig bli en.
Det står skrivet i våra hjärtan, den rätta kärleken finns inte där.
Du vet inte vem jag är, om du vetat det, hade du inte älskat mig.
Jag är en människa, berövad på min kärlek, fylld av hat och sårade känslor.
Bär på ett brustet hjärta som inte kan älska.
Lämna mig innan det är för sent.
Lämna mig innan ditt hjärta också brister.
Du är allt, jag är inget.
Vi kan omöjligt kärlekens första regel följa.
Ge och ta emot.
Du kan ej ta emot eftersom jag inte har något att ge.
Titta in i mina ögon så får du se.
Jag kan aldrig ge dig det du behöver.
Så snälla du, säg att du ger upp och att det är över.




Författare:

Publicerat

Dela: