Störande grannar

Dagen vaknar och på hustaken skiner solen, den tittar in,
i husen bakom fönstren sover fortfarande han, hon och hin.
De har ännu inte hunnit med att rumstera om och störa,
så här på morgonen är det ganska tyst, kan inget höra.

Klockan är tolv på natten, jag lägger mig för att sova,
allt är lugnt men så hörs dunket från grannen, det dova.

Tunga bastoner tränger genom väggen och jag vaknar till,
mitt hjärta bankar hårt och tungt, nu händer det jag inte vill.

Oron stiger och hjärtat är oroligt, det slår i en rasande fart,
att denna terror påverkar hela mitt väsen är helt uppenbart.

Klockan är över midnatt och det enda jag vill är att få sova,
måttet är mer än rågat och jag mår pyton, det vill jag lova.

Varför finns de som inte kan ta hänsyn till andra människor,
de som förstör och ställer till ett helvete för omgivningen.

Hur skall vi kunna uppnå fred och kärlek på den här planeten,
när vissa inte ens kommer i närheten av själva ödmjukheten.

En dag kanske oron och terrorn får mig att inte orkar mera,
då får de störande elementen fortsätta att ondska leverera.

Är det så det skall vara här på Jorden, på denna underbara planet,
att vissa förstör, de som inte kan något, vill inget och inget vet?

Författare:

Publicerat

Dela: