Storken

Nu skall jag berätta om en vrålprillig stork
Med en ärthjärna mindre än vinpavas kork
Han flytta en dag ifrån tyskland till Skåne
Han flög dock på natten denna urdumma fåne
Han missade sin skorsten och föll som en sten
Han landade hårt och han bröt sina ben
Han flaxade med vingarna och pep där på backen
Och genast kom räven och bet han i nacken
Se alltid till att du vet vad du gör
Det finnas alltid nån som blir glad när du dör
Vill du dessa belackare lura till månen
Gör då inte som storken den fånen
Nä lyd mitt råd och stanna hemma om natten
Hur svårt kan det va, kan man tycka för katten
Så vad blev det då av storken till sist
Ja mat till den hungriga räven helt visst
Av dunet så byggde en musfamilj bo
Av fjädrar blev pennor det skulle jag tro
Och hjärnan den torka en vetenskapsman
Och tro det eller ej ett nobelpris han vann
Ty han hade hittat uti storkskrällets celler
Ett ämne som utlösts precis när landningen gäller
Orsaken till att han skorstenen lyckades missa
var kaos i synapserna om vetenskapsmannen fick gissa
för att göra denna bisarra historia helt kort
res med flyg på dagen, konstaterar jag torrt

Författare:

Publicerat

Dela: