Svek

De vandrade i hennes trädgård tätt omslingrade. Det var kärlekens tid, sista veckan i maj, och våren skulle snart övergå i full sommarskrud.

De hade mötts drygt tre månader innan under en båtresa mellan Helsingborg och Helsingör. Klara Engblom hade varit där med två väninnor för att förenat nöje med shopping. Den eftermiddagen hade drastiskt ändra hennes liv. Hon hade innan, i tjugofem år, varit gift med Lars. Deras äktenskap hade bestått av både lyckliga stunder och slitsamt arbete. Han hade varit framgångsrik egen företagare. När hon blev änka förra sommaren hade det blivit pengar över till både henne och barnen.

– Vad tänker du på min kära, sa Tord och log.
– Mina tankar är hos den gången vi träffades, svarade Klara och gav honom en kram. Jag kände direkt att det var något speciellt med dig när du hjälpte mig med kassen som gick sönder.
– Du hade lastat för mycket i Danmark, svarade han. Förstod du inte att plastkassar inte klarar av att bär hur mycket vin som helst?
– Hade de inte gått sönder skulle vi kanske aldrig ha träffats, fyllde hon i. Hon satte sig på bänken i trädgården och visade honom att sätta sig bredvid.

– Men vi bodde på samma hotell, sa han och satte sig nära henne. Ödet hade nog sammanfört oss ändå. Jag kan inte tänka mig att livet inte skulle ge mig den lycka jag nu känner tillsammans med dig.
– Du pratar så vackert, svarade hon förläget. Jag skämdes faktiskt över att du bjöd mig på den dyraste restaurangen du kunde ha hittat. Varför gjorde du det? Jag kunde ju ha försvunnit efteråt och lämnat dig år ditt öde.
– Det hade den stunden varit värt, sa han och log ännu en gång. Det kysste varandra ömsint och satt sedan tysta för att inte störa det som fanns mellan dem.
– Jag grät på vägen hem, sade hon till slut. Jag hade för en natt äntligen fått känna mig som en riktig kvinna. Fast du lovade att söka upp mig här i Åhus trodde jag det var för bra för att vara sant. Jag visste ju inte om jag skulle få se dig igen.Tord reste sig upp och såg på Klara som endast en man kan titta på den kvinnan han vill ha.
– Jag var förlorad i dig från första stund, sa han.

Även Klara reste på sig och de gick ut till gatan, över bron och vandrade ner till Åhus centrum. Det var sen förmiddag men ändå kändes det redan varmt. Solen sken och över Åhus vilade en föraning om den kommande sommaren. De gick längst båthamnen. Hon tittade längtansfull på honom när de passerade ett ungt par som åt glass och kysste varandra om vartannat. De lämnade paret bakom sig och gick längst en kullerstensgata upp till torget och satte sig på en av bänkarna.

– Du har inte ångrat dig, sa han lågmält. Jag förstår om du inte vill göra det. Du har ju inte känt mig mer än tre månader.
– Lyssna på mig nu, svarade hon med bestämd röst. Det känns som om jag känt dig hela mitt liv. Jag vill dela mitt liv med dig. Du vet det inte, men min man lämnade efter sig en smärre förmögenhet så jag blir inte barskrapad om jag hjälper dig. Jag har skrivit över mitt hus på dig så du nu kan låna till din skuld från de hemska typerna du är skyldiga pengar. Men du måste lämna det tillbaka till mig, huset är en stor del av mitt liv. Vi förlorar visserligen, som mäklaren sa, avgifterna men du behöver ju dina pengar snabbt. Om en vecka kommer pengarna från min avlidne mans fond och då kan du betala banken vad du är skyldig. Mig blir du förståss inte skyldig något. Jag kan inte leva med en man som är fjättrad av en skuld till mig.

– En miljon är mycket pengar, sa han och såg skamsen ut. Jag förstår inte att du litar på mig och vågar skriva över det käraste du har.
– Jag kunde visserligen ha tagit lånet själv, svarade hon, men jag vill inte bli inblandad i skumma affärer.
– Inte jag heller, sa han. Jag visste inte att jag hade med ryska maffian att göra när jag tog lånet till min firma. Att en skuld på 250 000 skulle växa till det fyrdubbla på ett år. Men om du skulle råka illa ut låter jag mig hellre slås ihjäl. Är du säker på att du vill fullfölja det vi kommit överens om. Jag skulle kunna gömma mig långt härifrån.
– Det får du inte, svarade hon. Jag vill aldrig mista dig om det så skulle kosta mig huset.

En liten fågel sjöng i almen om vårsolens sken. Klara och Tord avlutade sitt samtal. De reste sig från bänken och gick, utan att säga ett ord, in i banken. Efter att affären var avklarad skulle han åka till Stockholm för att köpa sig fri. När han kom tillbaka skulle han bjuda henne på en färd som de skämtsamt skulle kalla bröllopsresa.

Anders Thorn skulle skriva sin sista artikel för Åhus Tidning. Han skulle om två veckor, lagom till midsommarveckan, börja arbeta hos Sveriges största morgontidning.
”Jag ska snart flytta till Stockholm”, tänkte han.
Men innan des skulle han skriva om Lars Engbloms änka. Lars Engblom hade under sin livstid varit den mest drivna egna företagaren i Åhus. Nu var även hans änka död. Men Klara Engblom hade inte dött en naturlig död. Hon hade hittats, av sin son Malte, död i sitt hus med en kniv i bröstet.

Obducenten hade trott att hennes död varit mycket plågsam. Kniven hade trängt in i hennes hjärta men dödsorsaken hade varit blodförlust. Hon hade legat förlamad i timmar innan döden befriat henne. Mordvapnet hade varit en vanlig kökskniv. Det hade behövts en enorm kraft för att den skulle tränga så långt in att det förmodades ha varit en man som bragt henne om livet.

När Anders satte kaffekoppen till munnen, spillde han några droppar på obduktionsprotokollet. Dropparna landade och smetade över ordet ”dödsorsaken”. Han stirrade länge på ordet. Minnena från en annan obduktionsrapport kom honom till minnes. Rapporten hade gällt hans egen dotter Lilja. Hon hade för två år sedan följt med en främmande man ut på den långa bryggan vid stadens strand. Han själv och hans hustru hade stått på stranden vi bryggans fot och medan de kysstes hade en främling tagit deras barn i sin famn och kastat ut henne i det mörka vattnet. Från och med den dagen hade sorgen varit hans ständiga följeslagare. Samma år hade även hans hustru tagit sitt liv. Hon hade gett sig själv skulden och inte stått ut med att fortsätta. Kvar var han ensam och nu sittande framför ytterligare ett protokoll över en människas onaturliga död. Han tog upp kopian från skrivbordet, gick ut till köket och torkade av kaffedroppen. Sedan gick han tillbaka och lade varsamt papperet i sitt skrivbord.

Kommissarie Lars Magnusson tyckte inte om presskonferenser. Det var heller inte ofta han var tvungen att hålla sådana i sin lugna stad. Att denna presskonferens skulle beskådas av de flesta stora tidningar i Sverige gjorde inte hans nervositet inför sitt publika uppträdande mindre plågsam. Han tog ett krampaktigt tag om stolskarmen innan han satte sig. Det stod ett glas vatten på bordet och han tog en rejäl klunk. Han fick syn på ett välbekant ansikte i folkhavet. Han nickade lite diskret mot Anders Thorn.

Anders tyckte sig se ett dolt medlidande i kommissarien Magnussons ögon, och hans tankar for till deras möte efter den tragiska händelsen med hans dotter. De hade haft ett långt samtal senare på polishuset och Anders hade då fått veta att förövaren varit en psykisk sjuk man. Han slog dock bort tankarna på sitt eget lidande och koncentrerade sig på vad Magnusson hade att säga.

– Vi har säkra indicier på vem mördaren är, sa kommissarie Magnusson och försökte tala så pass myndig hans ämbete förväntades låta. Han kände sig dock löjlig eftersom han till vardags var en mild och kännande människa. Nu hade han dock att göra med en hop gamar som skulle slå sina klor omkring honom om han visade minsta tvekan. Han visste även att han just nu behövde dem för att få fast den tilltänkte mördaren.
– Klara Engblom träffade för tre månader sedan en man vid namn Tord Ekman, fortsatte han. Ni som varit i branschen några år känner nog till att han varit en känd bedragare. Om jag inte minns fel beskrev ni honom som ”sol och vårare”. För runt tio år sedan for han runt i Sverige och lurade av kvinnor deras besparingar. Efter att blivit dömd satt han fyra år i fängelse men sedan vet vi inte vad han har hållit hus tills han dök upp här i Åhus.

Kommissarie Magnusson gjorde en liten paus för att ta ytterligare en klunk vatten. Han var förvånad över att han inte överöstes av frågor.
”De vill ha mer innan de kastar sig över mig”, tänkte han.
– Under loppet av två veckor hade den avlidne änkan Engblom överfört först sitt hus och sedan en ansenlig summa pengar till Tord Ekmans bankkonto. Veckan därefter hade han sålt huset till en tysk spekulant dagen före Klara Engblom hade hittats av sonen Malte när han skulle öppna huset åt den tyske köparen. Tysken hade av Tord Ekman blivit instruerad att hämta nycklarna till huset hos sonen i Borås. Tysken hade alla papper i ordning och kunde visa att han betalat handpenning.
Hur mycket pengar Tord Ekman hade lurat av Klara Engblom eller hur mycket tysken betalat för huset, ville inte kommissarien säga. Anders uppskattade dock dess värde till mellan tre och fem miljoner kronor.

Anders gick efter presskonferensen och sökte upp kommissarie Magnussons på hans kontor.
– Du klarade av presskonferensen bättre denna gång, sa Anders när han kikade in i dörröppningen.
– Jag slutar som polis om inte Åhus lugnar ner sig, svarade han men ångrade genast sina ord. Jag menar att två mord på lika många år är tungt att bära. Att jag blev ganska hårt angripen när din dotter mördades var inget lidande om man jämför vad du måste ha känt. Fast mordet på en femtioårig änka jämfört med ett barns död upprör inte lika starka känslor.
– Du genomförde en bra presskonferens denna gång, sa Anders. Ett mord är alltid ett mord. Åldern gör inte brottet mindre.

– Du ska få veta något jag inte sade på presskonferensen, sa Magnussons till Anders som satte sig i besökstolen. Jag förmodar att du inte skriver om det jag har att berätta innan utredningen är klar. Du vet ju tyvärr själv hur känsligt det kan vara när en olycka drabbar de närmaste.
– Absolut, svarade Anders och fortsatte, jag tillhör ju själv kåren och vet hur vissa reportrar kan spä på för att få något sensationellt att skriva om.
– Det är något konstigt med mordet på Klara Engblom jag funderar över, fortsatte Magnusson. Jag är inte helt säker på att Tord Ekman var ensam. Jag känner på mig att även Klaras barn skulle ha kunnat vara inblandade. Som du förstår skulle det vara känsligt att anklaga dem öppet. Jag tänkte att du skulle kunna räcka mig en hjälpande hand.

Anders tittade uppmärksammat på Magnusson. Han fick en föraning om att historien om mordet på Klara Engblom skulle ta längre tid än han planerat. Han hade förväntat sig att i lugn och ro få packa ihop sina saker inför sin flytt, men nu verkade det inte så. Om han kände Magnusson rätt skulle man lyssna på hans ingivelser.

– Min syster var en av de två väninnorna som var med när Klara träffat Tord, sa Magnusson. Hon är ett av vittnena som har berättat hur deras slumpmässiga bekantskap inträffat. Tord Ekman var känd för att i minsta detalj planera sina brott. Jag tror inte han träffade Klara av en slump. Till saken hör också att sonen Malte inte tyckte om att modern sålde firman efter faderns död. Han hade själv velat ta över firman för att driva den vidare i familjens namn. Modern motsatte sig detta och efter att han fått sin dela av försäljningen flyttade han till Borås och försökte följa i sin fars fotspår. Han hade dock inte ärvt sin fars sinne för affärer och spekulerade snart bort det mesta av sitt arv. Två gånger hälsade han dock på sin moder för att låna pengar och sedan försvinna.

– Du tror att Malte kontaktat Tord Ekman och sedan hjälpt honom att planlägga både bedrägeriet och mordet, frågade Anders. Varför skulle han då vara den som gav tysken nyckeln till huset. Är inte det väl klumpigt.
– Jag vet inte, svarade Magnusson. Om nu inte Tord Ekman istället samarbetat med Klaras dotter Lina. Hon hade flyttat till Stockholm långt innan faderns död. Det sägs att det var efter en kontrovers med modern. Min syster påstår att Klara var överbeskyddande och sträng mot henne. Att hon därefter gifte sig med en man hennes mor föraktade. Det gällde visst alla karlar som hon inte själv valt ut åt sin dotter. Han är enligt min syster en notorisk spelmissbrukare. Hon tror att pengarna Lina ärvde efter sin far nu är förlorade till Solvalla och spelklubbar. Till saken hör också att Lina brukade besöka sin mor någon gång per år för att vila upp sin kropp efter mannens ständiga misshandel. Tänk dig själv, att den enda plats hon hade att fly var till hennes förmanande mor, som nog inte försatte sin chans att säga att hon varnat henne för hennes man redan innan de gift sig.

– Tänk att kvinnor vet så mycket om varandra, sa Anders halvt på skämt. Det förvånar mig att du misstänker två personer på grund av skvaller. För att jag ska ta mig till Borås får du allt komma med något mer konkret.
– Jag har kontrollerat syskonen genom polisens och skattemyndighetens register, svarade Magnusson kort. Malte har skatteskulder som skulle räcka till att försörja ett u-land. Genom polisen i Borås har jag även fått veta att de har haft spaning mot honom. Det var en narkotikautredning som lades ner på grund av att vittnen inte längre ville vittna, troligen genom hot. Lina har anmält sin man tre gånger för misshandel men tagit tillbaka anklagelserna. Även sjukhuset har anmält hennes man när hon låg inne för knivsår på armarna. Hon vittnade dock om att hon snubblat hemma och tillskansat sig de fyra såren på egen hand.
– Har du ingen sammankoppling med barnen och Tord Ekman, frågade Anders.
– Bara en anonym polisanmälan från en av hans påstådd tidigare offer i Helsingborg dagen innan han skulle ha träffat Klara. I sällskap skulle han ha haft en ung man som på beskrivningen stämmer in på sonen Malte. Mycket kraftig, ca: 1.85 lång, snaggat brunt hår och tatueringen av en sjöhäst på vänster arm. När han hade upptäckt att hon sett honom skulle han ha gått fram och hotat henne till livet. Polismannen som mottagit anmälan hade ansett att kvinnan endast varit ute för att hämnas. Anmälan lades på hög men kom fram igen nu när han är lyst.

Anders Thor beslöt sig för att åka till Borås. När han på tåget tittade på Aftontidningens förstasida fick han se att den pryddes av en mörkhårig man i trettioårsåldern med blåa ögon och ett brett charmigt leende. Han gissade av frisyren att kortet måste ha varit minst tio år gammalt. Rubriken löd: ”Rik änka i sydsvensk idyll mördad av ökänd Sol och vårare.” Underrubriken var standard: ”Kvinnorna i Åhus är rädda för att han ska slå till igen.”

När han steg av tåget vid Borås centralstation duggregnade det. Han hade en kollega som varit uppvuxen i Borås. Han påstod alltid att det var en myt att det alltid regnade i hans hemstad. Anders tog duggregnet som bevis på att kollegan ljög.

Klockan var fyra på eftermiddagen och han gick uppför en liten backe som skulle leda till stadens centrum. Plötsligt kom solen fram genom molnen och han vecklade ihop sitt paraply. När han kommit upp för backen gick han mot en gågata. Han kände sig som en turist där han gick med sin alltför tjocka och impregnerad rock. Folket runtomkring honom var lättklädda och pryda i senaste modet. En hel del unga män satt med naken överkropp på uteserveringarna och läppjade på öl. När han passerat gågatan möttes han av ett torg vilken pryddes av en stenlagd fontän.
”Boråsarna är ett folk för sig själva, regn hade de gott om och ändå vill de ha mer vatten” tänkte han.


Vart än Anders vände blicken såg han lättklädda unga flickor i korta kjolar. Han kom ihåg ett talesätt som berättade att i Borås går det fyra kvinnor på varje man. Han frågade en av flickorna om vägen till rådhuset. Flickan pekade upp mot en HM butik. Han hittade till rådhuset och visste att han skulle gå upp mot en stor kyrka. Han passerade kyrkan och kom till hyreshuset han letat efter. Inne i huset och uppför trappan hittade han en dörr där det stod M. Engblom.



Anders hörde hur det spelades musik och skattades på andra sidan av den till synes massiva dörren av fejkad ek. När han ringt på dörren öppnades den av en gladlynt ung man.
- Är ni Malte Engblom”, frågade Anders på tyska.
- Javisst herr…, svarade den unge mannen på samma språk.
- Mitt namn är Advokat Karl Möller och jag har lite frågor om en husförsäljning.
- Vi tar min bil till mitt kontor”, svarade Malte Engblom, med en viss förvåning i rösten.
Han ropade till de andra i lägenheten att han var tvungen att akut ge sig av i ett ärende, tog på sig sin kavaj och följde med Anders ut ur huset. Utan att säga ett ord körde Malte Bengtsson den korta biten tillbaka till centrum.

Kontoret täckte en hel våning med glasad utsikt över Viskan. På varje dörr stod ett firmanamn. Malte Engbloms rum låg i mitten, var litet och utan fönster. Där stod: ME - Invest.
– Vad gällde nu saken herr Möller, frågade Malte Engblom på en lika klanderfri tyska som Anders ägde.
– Min klient tycker inte om att bli lurad. Eftersom ni också är ett oskyldigt offer för en bedragare och fått er mor mördad av denne så tänkte jag att vi kunde hjälpa varandra. Har ni någon aning vad han befinner sig kommer vi att ta hand om honom. Min klient kommer inte att bråka och köper er mors hus igen med en skattefri bonus till er personligen på 25 % plus handpenningen han visserligen redan lagt. Bonusen får ni direkt när vi har mannen. Mitt villkor är att vi håller polisen utanför.

Tord Ekman var nöjd med hur livet utvecklat sig. Han satt vid poolen till sitt hotell på Mallorca och bredvid sig hade han en ung kvinna som skulle genera honom mer pengar. Han hade blonderat sitt hår och anlagt skägg och var säker på att de svenska turister som läst tidningen hemifrån inte skulle känna igen honom från det tio år gamla fotot som visades. Han var nöjd över att gjort sitt mest välbetalda bedrägeri. Han gillade dock inte dess upplösning. Att Klara blivit mördad var inget han tagit med i sina beräkningar. Men det som hänt hade hänt, och nu satt han rik under en skinande sol.

Lina Engblom kände sig fri och lycklig. Hon hade äntligen tagit mod till sig och lämna sin man. De ljumma vindarna utifrån Medelhavet smekte hennes nyklippta blonda hår och drinken hon hade i sin hand gav välkomnade svalka i hettan. Bredvid sig hade hon mannen som befriat henne. Hon trodde att hon älskade Tord och funderade på att behålla honom. Till kvällen skulle de ta båten till Barcelona, därefter tåget till Schweiz och sedan skulle hon flyga hem. Tord skulle åka vidare till Mexico. Hon sa till honom att hon skulle gå upp till deras hotellrum och hämta mer pengar till att spendera i poolens bar. I hissen på väg upp ringde det på hennes mobiltelefon. Det var hennes bror Malte.

Anders Thorn klev ombord på planet från Landvetter till Barcelona. Han hade av Malte Engblom fått reda på att bedragaren skulle komma iland med båten från Palma på morgonen. Malte hade tacksamt tagit emot budskapet om snabba kontanter. Han hade gått ut från kontoret för att ringa till en påstådd privatdetektiv som var Tord Ekman på spåret. När han kom tillbaka berättade han vart de kunde hitta bedragaren. Detektiven, som skulle bära på en SAS väska över vänstra axeln, skulle peka ut honom och ta hand om bonusen de utlovat.

Kommen till Barcelona möttes Anders Thorn upp av kommissarie Magnuson och tre spanska civilpoliser. Poliserna skulle hålla sig i bakgrunden tills Tord Ekman var identifierad av honom och Magnusson. De åkte sedan bil genom staden till hamnen.

Anders, vilken just hämtat sig från sin flygskräck, mådde illa hela färden på grund av att den som körde bilen inte verkade vara vid sitt sinnes fulla bruk. Han bröt mot alla trafikregler och hade bara två lägen på gaspedalen. Ett var i botten och det andra i full broms. Ena sekunden for de genom gatorna i 140 km/timmen för att andra sekunden stå helt stilla och med en vilt svärande förare. Lycklig över att ha överlevt slängde han sig ut från dödsfällan. Klockan var åtta på morgonen och de satte sig på en Plaza. Till hans stora förvåning beställde polismännen, inkluderat chauffören, en stor skvätt konjak i sitt kaffe. Någon mat verkade de inte ha några funderingar på utan baguetterna var endast ämnade till Magnusson och honom själv. Han såg misstänksamt på det lilla glaset med kaffe han blev serverad. Han undrade om han skulle orka med dagen med så lite kaffe i kroppen, men när han tog en klunk av den starka drycken förstod han hur. Kommissarie Magnuson tog denna märkliga morgon med en klackspark. Eftersom Anders visste att Magnusson ofta varit i Spanien på semester så förstod han att det han nu upplevde var en ordinär spansk vardagsmorgon.

Lina sa inget om telefonsamtalet hon fått från sin bror. Hon tyckte att den summa pengarna som väntade om de satte dit honom var ett skäl gott nog för att skiljas från honom. Tord Ekman steg av båten med henne i god tro att de sedan tillsammans skulle bege sig till Schweiz. Insydd i sin väska förvarade hon numret till hans bankkonto. De skulle ta ut de 1,5 miljonerna han skulle smuggla ut till Mexico. När hon till slut fått ut sitt arv och sålt huset skulle hon komma till honom. Självklart skulle han ta hand om dem för att sedan lämna henne. Han log vid tanken över att hon inte ens skulle ha råd att ta sig hem.

Anders Thorn kände först inte igen de två. Hade inte den kortklippta mulliga yngre kvinnan haft en SAS väska hängande över sin axel hade de kanske kommit undan. I sitt sällskap hade hon en skäggig ljushårig man i fyrtioårsåldern. Han förstod att det var den efterspanade Tord Ekman. Paret blev förvånat när först Thord och sedan kommissarie Magnuson, följd av tre spanska poliser, dök upp och tog paret avsides. Lina måste ha förstått att hon lurats i en fälla. De placerades i varsitt bås.

I parets bagage hittades tvåtusen pund och i väskfodralet hittade den spanska polisen numret till det schweiziska bankkontot. För att kunna kontrollera kontonumret måste polisen enligt Schweizisk lag ha bevis för att det begåtts ett brott. Häktena i Spanien är inte vidare trevligare och efter ett dygn fick kommissarie Magnusson och den spanska polisen hela historien berättad för sig av Lina Engblom. Senare hemma i Sverige kunde kommissarie Magnusson sammanställa den tragiska historien med hjälp av förhör med Tord Ekman och Malte Engblom.



Anders Thorn tyckte att han fått skriva en märklig sista artikel i Åhus tidning. När kommissarie Magnusson givit sin tillåtelse fick Anders Thorn publicera hela historien. Innan han skulle hem för att packa för sin avresa skrev han färdigt den. Han var inte besviken att han skulle slippa genomlida rättegången. Han skulle inte ännu en gång stå ut med att lyssna på syskonens svek mot sin mor Klara Engblom.

Mordet på Klara Engblom uppklarat.

I denna unika intervju för Åhus tidning berättar kommissarie Lars Magnusson om hur bedrägeriet och mordet på Klara Engblom begicks av den kände bedragaren Tord Ekman och Klaras egna barn.
Dottern hade under en av sina flykter undan sin våldsamme man träffat den kända kvinnobedragaren Tord Ekman på ett hotell i Ängelholm. Hon hade enligt egna utsagor tytt sig till honom. De beslöt sedan att träffats när de kom åt. Hon hade velat skilja sig men han hade avrått henne på grund av vad hennes svartsjuke man skulle kunna ta sig till. I över ett år hade de hemliga möten runt om på Stockholms krogar och hotell. Tord Ekman hade sin vana troget frågat ut henne om hennes förflutna och fick veta att hennes mor nyss blivit änka. Fadern hade varit en rik egen företagare och Lina hade fått ärva en ansenlig mängd pengar. Arvet hade dock minskat betydligt på grund av maken intresse för spel. Han lämnade henne och började istället koncentrera sig på hennes mor.

I sitt sökande kom han fram till att det inte stod väl till i förhållandet mellan Klara Engblom och hennes son Malte. Han tog efter att ett halvår kontakt med Lina igen vid ett tillfälle då hon åter blivit misshandlad av sin man. Han skyllde sin frånvaro med att han inte stått ut med att hon var gift. Han berättade även att han hade stora skulder till en rysk maffia. Han hade inte vetat vilka han haft att göra med utan trott det var vanliga affärsmän. Han hade varit tvungen att fly landet men var nu tillbaka. Han var ju hopplöst förälskad i henne och vetskapen om den ständiga misshandeln av hennes man hade tärt på honom. Nu när han även själv låg illa till kunde han inte hjälpa henne, han hade känt sig maktlös. Den enda utväg han såg var hennes mors pengar.

Han lade fram sin plan för henne och talade om att de måste blanda in hennes bror som han fått reda på att var ruinerad trotts sitt arv. Hon hade svarat att hon visste att Malte inte lyckats lika bra som sin far och att det berodde på att deras mor sålt familjens firma. De bestämde sig för att sätta planen i verket. Tord Ekman berättade i polisens förhör att det var hennes idé att även lura av modern hennes hus som hon älskade över allt annat.

Malte hade inte varit svår att övertala. Tord planerade noga hur och vart han skulle stöta på Klara Engblom första gången, och verkställde sina planer när hon for på en resa till Helsingborg. Han flyttade sedan till hennes hem och fick henne att skriva över sitt hus för att han skulle kunna belåna det och betala en skuld. Återigen påstod Tord att han var skyldig en maffia en stor summa pengar.

I sken av att åka till Stockholm, för att betala sina skulder, for han till Tyskland och sålde Klaras hus. För att få handpenningen ville tysken se på huset. För att få iväg Klara Engblom bjöd Tord henne på en resa till Ängelholm. Två dagar innan de skulle resa hem anlände Lina till hotellet. När modern såg sin blåslagna och gråtande dotter, lämnade Tord dem ensamma. Lina berättade för sin mor att hon åter varit tvungen att fly. Tord sade till Klara att det var bäst att han lämnade dem ensamma och de beslutade att han skulle åka hem och vänta.

När han var framme vid huset stod köparen och väntade. Affären gjordes upp och en handpenning på en halv miljon skulle utbetalas. De flög till Schweiz och säljaren hjälpte honom att öppna ett bankkonto. Tord Ekman smugglade samtidigt med sig den miljon han påstått för Klara Engblom att han betalat till den påhittade maffian. Dagen efter skulle köparen få nycklarna av Malte Engblom och resterande pengar skulle sättas in på kontot.

Planerna grusade dock av att Klara och Lina Engblom anlände till huset redan samma kväll. Modern hade bestämt att det bästa var att genast åka. Dottern som hade svårt för att trotsat sin mor sade sig känt sig tvungen att följa med. I förhör hade hon talat om att hon förbannade sig själv hela bilresan till Åhus över att modern fortfarande hade makt över henne. Hon var orolig för vad modern skulle säga när Tord inte var hemma.

När de kommit in i huset hade det varit mörkt och de hade gått till köket. Där hade de sett en man liggande med huvudet mot köksbordet. Lina påstod i förhören att hon undrat varför Tord fortfarande var kvar i huset. När hennes mor tänt ljuset hade mannen vaknat och rest sig upp. De hade funnit sig stirrade in i ett par vansinniga ögon. Dessa ögon hade tillhört Linas man med en kökskniv i handen. Han hade sedan rusat fram till Klara och med full kraft stött kniven i hennes bröst. Han hade verkat full och helt ur sina sinnens fulla bruk.
– Nu är det en kärring mindre som tillåter andra karlar att tafsa på dig, hade han skrikit som en vansinnig och fortsatt, jag har sett hans kläder och nu är det din tur hora!

Lina berättade vidare att hon stått helt maktlöst. När hennes man hade kommit emot henne hade han dock snubblat och gråtande fallit till marken rakt över köksmattan. Lina beskrev ingående att hon i självförsvar tagit ner en köttyxa från väggen och drämt den i huvudet på honom. Hon hade sköljt av blodet och resterna av hjärnsubstansen och sedan hängt tillbaka den på sin plats. Därefter hade hon rullat ihop mattan och dragit ut ekipaget till sin bil. Hon hade kört norrut och till slut svängt av vid en skogsväg. Med hjälp av den spade hon alltid förvarade i bilen grävde hon ner liket. På vägen hem kastade hon spaden i diket.

Hon hade i sitt chockade tillstånd glömt platsen för sin mans grav. Polisen söker fortfarande efter den. De har svårt att betvivla makens död då han är försvunnen sedan mordet på Klara Engblom. Nu återstår det för rätten att besluta om Tord Ekman och syskonen Engblom ska åtalas för mordet på Klara Engblom eller endas Lina för högst dråp på sin man.

Anders Thorn skickade iväg artikeln till korrekturläsaren och plockade sedan ihop det han ville ha med sig i en låda. Han hade gjort sitt i Åhus.

Skriven av: John Jensen