Tankar från en ung själs fönster

Tankar från en ung själs fönster…
Dikter skrivna av Ida Johansson 2001


Ensam

Det var någon som sa till mig en gång att jag var i behov av att ha någon vid min sida hela tiden. Någon som kunde hålla om mig, någon som kunde ta hand om mig när livet kändes tungt. Men jag förnekade det bestämt. Jag kunde ta hand om mig själv. Men denna någon hade rätt. Jag behöver någon nu, för jag är ensam.
Jag förnekade också att man behöver vänner. Så länge man har kärleken behöver man inga vänner. Förresten har jag redan tillräckligt. Man kan inte har tillräckligt med vänner, ett par stycken räcker inte. Det inser jag nu, för jag är ensam.
När kvällarna är långa och tomma, nätterna kalla och mörka. Då vill jag inte vara ensam…

I otrohetens klor

-Åk till den där jäveln då! Bara åk!
Den mörka hårda rösten väcker mig i natten. Jag är vaken, men de tror att jag sover.
-Tyst, du väcker henne…
Den välbekanta rösten, den ljusa. Skuld, jag vet vem det är, jag vet vad som händer.
Den mörka rösten igen, nu mjukare:
- Får jag känna på ditt bröst?
-Nej.
Mörkt, mitt i natten.
-Men åk till honom då!
Skrik, skrik, skrik
Skuld, skuld, skuld.

Att gömma sig

Jag är så jävla duktig på det, att gömma sig.
Ingen kan hitta mig, för ingen kan se.
Det är så jävla bra.
Att gömma sin själ, gömma sina smärtor med ett plötsligt leende.
Visst är jag bra? Visst är jag så jävla duktig?
Men sedan, när man inte behöver gömma sig,
Då kommer smärtan,
Och leendet går inte längre att få fram.


Jag hatar dig

Jag hatar dig nu
Jag trodde jag tyckte du var bra för mig.
Din självgode jävel.
Jag trodde du var som jag, trodde du var Han.
Jag hatar dig.


Jag ångrar ingenting.

Jag ångrar inte att det blev som det blev, jag tror att det är bra.
Jag ångrar inte att jag gjorde så mot dig, mot oss.
Jag tror att jag dog.
Du dog, vi dog.
Jag ångrar inte att vi dog
Jag ångrar bara att vi inte märkte det…

Jag känner inte igen dig

Du är inte som du brukar vara.
Jag känner inte igen dig.
Vad har hänt?
Du talar inte klart, snubblar på orden.
Du kan inte stå stilla, du kan inte gå rakt.
Du ser konstig ut, du säger så konstiga saker.
Vad är det som har hänt?
Jag förstår inte...

Jag skriker

Jag skriker.
Skriker för att jag vill höras, skriker för att jag vill att du ska bry dig.
Men du hör inte, för jag är tyst.
Men jag skriker, hjälp mig.
Hör du inte att jag skriker?
Tyst.

Jag är älskad

Jag vet det nu.Att jag är älskad.
Det finns människor som älskar mig, det finns de som bryr sig.
Jag kan göra fel,
Jag kan säga vad jag vill,
Jag får tycka vad jag vill
Jag får se ut som jag
Jag är jag.
Jag kan säga Nej, jag behöver inte göra saker som jag inte vill.
De älskar mig för den jag är, det låter patetiskt.
Men jag vet det nu.
Jag vet det, du vet det.
Du får säga fel,
Du får tycka och säga vad du vill.
Du får se ut som du.
För det är du.
Du är älskad.

Skriven av: Ida Johansson