Tillsammans var vi...

Med pistolen i din hand
vill jag stå rak i rygg.
Men med kulorna ifrån
din rykande pistol har de
redan hittat sitt mål,
huvudet mitt.
Slår i knäna medan
jag faller till marken
tillsammans med tårar.
Tårar som står för inget
annat och inget mer än vad
det vi höll tillsammans.
Egna tårar faller ifrån dig
ner på mig men orden
du säger förblir stumma.
Hjärtat slår svagare för
varje tår som regnar ner
på mig och med längtan
att få slumra i en evig
värld av drömmar.
En värld utan hårda ord
och svartvita zoner.
En värld där vi håller
varandras händer,
inte för hårt, inte för löst.
För i verkligheten var det
en av oss som
höll för hårt och slutgitligen
en av oss som tog steget
bakåt och upplöste allt.
Vem av oss var det nu igen?

Författare:

Publicerat

Dela: