titel?

Du har en fras på hjärnan.
Jag är tyst, bara ler.
Blundar för verkligheten.
Men ser ändå.
Allt det onda.
Kanske inte.
Kanske aldrig.
Det vet vi båda två.
Du och jag.
Bara vi som vet.
Instinktivt vet vad som krävs.
För att kväva hatet.
Mellan oss två.
Hela hav och oceaner.
År av avsky
Och en liten, gnutta kärlek bakom.
VARFÖR BLEV DET SÅ HÄR?
Varför vill du inte lyssna?
Hur blev det så här?
Du borde ju bry dig, älska mig.

Författare:

Publicerat

Dela: