Trasiga Dagar.. .. Prosa-Lyrisk



Det kommer en viskning genom vredgad storm
hör den - så jag blundar. När den nått sin kulmen
lägger den sig som ett flor över blottställd akilleshäl.
Du vet vad som ömmar - ändå straffar du mer.
När vindarnas kraft ersätter vreden, blir den till sorg
innestänger allt - för mig till intigheten.
Lägger sig mjukt som ett balsam
utestänger världens brus - bara domnar.
Nollställdheten bjuder en njutning som förlamar.
Du sa - ge mig fågelsången - jag sa att jag inte nådde
då vändes dina blickar istället mot fjärran hägringar.
Vad spelar allt för roll - när tiden ändå är ljummen
och dagarna - trasiga av allt.



© Karin Dahlin

Författare:

Publicerat

Dela: