Tusen strålar

Tusen strålar nuddade mitt hjärta
där i den smala gränden
och ingen trodde någonsin att dom skulle nå dit
Men jag visste för jag hade sett dom förr
och känt värmen som smekte min nakna hud
gjorde mig varm ända in i hjärtat
Där såg jag dig första gången bland alla andra
för du lyste med sån kraft att det nästan gjorde ont
med en blick fick du mitt hjärta att smälta
En dag var du inte längre där
du hade rest tillbaka till ditt land
men ville att jag skulle följa med
Hade jag varit ensam och ingen annan än mig själv
då hade jag med glädje åkt med
istället blev mitt hjärta kallt och tomt
Tårar strömmade ner för mina kinder
och jag såg också dina den dagen vi skildes åt
allt vackert försvann där i den smala gränden
Men i mitt hjärta finns du kvar
som ett minne en sommar i min vackra stad
där du bott en tid men lämnat
Lämnat mig kvar


Författare:

Publicerat

Dela: