V

Sömnen föll som utropstecken ned i djupet från krita till jura. Rötterna är blottlagda. En klase druvor väntar på min gryningshand. 

Himlen flyr min blick och tanke. Jag är fixerad vid marken. Härjad som en mussla angripen av havstulpaner. Mot Ekelöf hävdar jag att kropp och själ båda är in- och utsidor. 

Han lär enligt hörsägen ha skrivit ett operalibretto åt Stravinskij. Det är möjligt. Själv läser jag Dylan Thomas som ett naturbarn utan skrupler. Noten till ”Collected Poems” skulle rentav kunna få folk i Bagarmossen att lyfta på åtminstone ett ögonbryn. 

Jag bodde en gång i Toronto och besvarade omedelbart hennes brev. Sedan hände det sig att jag fick snedda som en generad krabba. 

Mina stränder är ofruktbara och gravida. Ingenting händer och allt. Min nesa ger sig ut på en oändlig resa. 

Suddig inträdde hon i livet. Styv och rak gick hon vidare. Örter och träd är veka och oöverkomliga. 

Författare:

Publicerat

Dela: